Vårluff 2001
Del 1
Av: Arne och Birgitta

English edition

Väl ombord fick vi genast meddelande att vind- och strömförhållandena vid Kzo voro sådana, att chanserna för att angöra ön bedömdes som fifty-fifty. Ingen passagerare lämnade dock fartyget såvitt vi kunde se.

I samband med språngmarschen till fartyget hade en av Birgittas sandalremmar gått tvärt av. Nu kom givetvis vår medförda rulle järntråd väl till pass. Arne lagade sandalen så bra, att den höll alla fyra veckorna vi var ute på luff. Färden till Kzo går mest utmed den Turkiska kusten och tar per enkel resa strax under fem timmar. Vi satt på däck och i lä för att sola . Men lä gällde verkligen, ty det blåste kraftigt i lovart.

Efter ett par timmars behaglig färd började plötsligt en massa sirener att tjuta på fartyget och alla i besättningen klädde sig raskt i flytväst…. Taskig prognos?? Nej, det visade sig bara vara en övning med Statens kontrollant som inspektör. Räddningsstationer bemannades etc etc. Arne erbjöd sig att som statist ikläda sig rollen som hysterisk passagerare vilken propsade på att få bagaget med sig ner i livflotten. Befälet avböjde dock med kommentaren att vår packning var orealistiskt liten och lätt för att få det hela verklighetstroget. Hade vi haft en 28-kilos pastellfärgad jätteresväska, då kanske??

Väl framme vid Kzo kunde vi konstatera att ett långsmalt sund på cirka 2000 meter skilde ön från den Turkiska kusten vid Kac. Så fort fartyget lade sig med bredsidan mot vinden började det genast driva av ned mot klipporna vid det smala hamninloppet. Detta trots full effekt på bogpropellrarna. Efter två försök gav befälhavaren upp och meddelade kort och lakoniskt att vi nu går åter till Rhodos. Lite snopet förstås när vi bara hade 250 meter in till kajen på Kzo och såg alla husen mm.

En delegation bestående av vilt mobiltelefonviftande Greker gåvo sig genast i raseri och samlad tropp mot Kaptenens brygga för att tala skepparen tillrätta. Naturligtvis helt utsiktslöst.

Väl åter på Rhodos fick vi biljettpengarna åter, och kunde på nytt via telefonen be vår trevlige rumsuthyrare hämta oss vid färjan. Denna gång fick vi ett väldigt fint rum med stor altan i samma gamla stad. Priset höjdes dock från 6 till 7000 drakar. Altantillägg?? Rummet har fyra bäddar, jättelikt gammalt brittiskt skrivbord med utsökta inläggningar i skivan. Kyl och gasol fanns även. Två nätter stannade vi.

Uthyraren verkar ha hur många rum som helst till sitt förfogande både i gamla- och nya stan. Firman heter Kamiros och själv heter han Nikolas. Tel 0241-33545.

Vi lyckades denna kväll ånyo hamna i turistfällan då vi gingo in på en liten servering i gamla stan och tog varsin halvlitersöl utan att kolla priset i förväg. Två gånger 1300 drakar kostade den tabben oss. Nåt att skratta åt i efterhand, men så lagom skojigt på plats.

Enligt tidtabellen på nätet skulle det gå en ny men betydligt mindre färja till Kzo måndag morgon, men det visade sig att den ej skulle gå. Huruvida detta berodde på rodermaskinhaveri eller fel i nättidtabellen undandrog sig vår bedömning, men iväg kom färjan ej. Måndagens morgon bjöd på fint väder, varmare, men fortfarande förfärligt blåsigt.

De i hamnen inblåsta färjorna och lyxkryssarna avgingo en efter en, vilket tydde på väderomslag till det bättre. Vi inhandlade färjebiljetter till Nissyros i stället för att invänta en eventuell färja till Kzo. Avresa efter lunch till vulkanön Nissyros, för oss en helt ny och fin bekantskap. Arnes under gårdagskvällen inhandlade svarta Partisankeps av skinn kom väl till pass denna blåsiga färd. (3800 drakar) Vi ankom till Nissyros något försenade, men det tog färjan väl en dryg halvtimme att angöra den relativt oskyddade hamnen på ön. Icke mer än tiotalet turister gick av färjan. Birgitta hade via nätet spanat in öns enda hotell med swimmingpool, och dit gick vi genast efter ankomsten. Jodå, visst fanns en swimmingpool, men ej en droppe vatten i densamma. Hotellet heter Porfyris och i priset 10000 drakar ingick frukost. Lite dyrt? Visst, men det får man ta om Arne ska ha pool (Med eller utan vatten )

isdagen avsattes att till fots vandra runt i byn och dess närområden. Småputtrigt vackert, föga turistglättigt och en viss trulig charm blev vårt bestående intryck. En ö för den som gillar lugnet och friden. På Nissyros fick vi också skåda en flytande vårdcentral. Man har byggt om och totalrenoverat en gammal high-speed-Dolphin samt målat densamma i rött och vitt. Vårdcentral i 45 knop… Det ni vänner. Fartyget var utrustat med 3 läkare, sköterskor, barnmorska samt undersökningsrum mm. Onlinekopplad röntgen samt Ekg-utrustning med vilken man kunde kommunicera med det stora sjukhuset på Rhodos samt Athen. Gjorde turer enligt tidtabell i tolvöarna så att varje ö fick besök var tredje vecka ungefär. Finansieringen via EU-s mål-5B pengar (Öar) i kombination med Grekiska statsmedel.

Onsdag morgon inhandlades biljetter för vidare färd till Tilos. Avgång 16.30 vilket gjorde det sällsamt lämpligt att denna dag även passa på att besöka vulkanen på Nissyros. Efter lugn morgonfrukost inomhus på hotellet, ja inomhus??, Jodå, det rådde förbud mot att ta frukosten med ut till altanens stolar o bord. Varför fick vi hotellgäster aldrig något svar på… Vi packade och gjorde allt klart eftersom det på eftermiddagen kunde komma att bli snärjigt med tid inför färjans avgång. I samband med bussarnas avgång vid hamnen anländer fem utflyktsbåtar från Kos med flera hundra vulkanbesökare. Vi hamnar visst i galen buss och erhåller en gratis tyskguidad tur upp till vulkanen. Väldigt vacker serpentinväg upp från hamnen och likaså under nedfärden till kraterplatå´n. Arne befarar att han efter färden troligen får köpa loss handtaget i bussen som Birgitta så krampaktigt håller i. I sanning en mycket märklig natur vid kratern. Svavelvätedoften fick Birgitta att bli rent nostalgisk och längta efter surströmming. En tanke framkastades av B att vi kunde ta promenaden åter till hamnen, men det fick stanna vid just en tanke efter Arnes tänkande. 13 km?? 2,5 timmar i våldsamt kuperad terräng och utan en enda ynka Taverna längs vägen ??? Nix. Veto inlades och accepterades. Väl åter på hotellet fann vi en liten lapp fästad vid vår ryggsäck. "Attention Please" Det visade sig att vi glömt laddaren till mobilerna kvar i rummets vägguttag. Så snällt att de funnit laddaren. Tack snälla städerska. Men varför i fridens namn envisas greker med att applicera vägguttag just under dubbelsängar??

Utflyktsbåtar "en masse " fanns i hamnen. Uppenbarligen var det ett uppdämt behov efter trenne dagars oupphörligt blåsande, vilket omöjliggjort dessa små fartygs resor till ön. Nu iväg till Tilos.

Tilos är en pärla av grekisk ökultur och natur. Ön vann genast våra hjärtan. Rhodos konkreta motpol. I allt. Till och med rumsraggningen skötte man kultiverat. Ett litet hus invid hamnen bemannades med en äldre distingerad herre. Bredvid kuren fanns alla öns hotell o pensionat beskrivna med bilder och allt. När man bestämt sig då kontaktade man herrn i kuren som genast kallade till sig respektive hotellinnehavare. Så trivsamt och därtill synnerligen praktiskt. Vi fastnade för Hotel Marina Beach, och fick då träffa Anna som driver stället. Tiotalet rum, verkligt hög standard på såväl läge som inredning. Synnerligen propert. Priset i vår överkant, 10.000 drakar, men det tog vi oprutat. Annas man hade egen taxirörelse, en av öns 3 taxibilar. Fatalt nog drev Anna i hotellets nedre regioner en keramikverkstad… Efter hårda förhandlingar mellan Arne o Birgitta enades man dock om att keramikurnor icke äro lämpliga som bagage vid månadslång öluffartur.

Hotellet är beläget 800 meter från hamnen och just vid hamnbukten. Från altanen hade vi full översikt över vad som sig tilldrog i hela byn. En lagom promenad på 15 minuter in till byn stärkte aptiten. Halvvägs till byn låg ett annat hotell. Pris 9500 drakar inkl frukost. Mest tyskar befolkade detta Hotell där fria strandstolar ingick i priset.

Vår värdinna Anna kommenterade vår beundran över öns oerhörda stillhet med orden " Dagarna är längre och innehållsrikare här på Tilos än på någon annan ö" Så precis perfekt sammanfattat. Vi tog en promenadtur på torsdagens förmiddag. In till byn, Livadia. Ska vi säga att det fanns tiotalet tavernor, några caféer samt några butiker. Icke mycket mer. Jo förresten, vi hittade sista dagen ett litet hotell med Pool mitt inne i byn på en sidogata. Vi funderade på att ta taxi eller öns buss upp till "Mikrochorio" dvs gamla byn, belägen uppe i bergen. Ja, man ser den övergivna byn från vårt hotell. Byn övergavs helt strax efter andra Världskriget då ön ånyo kom under Grekisk jurisdiktion. Innevånarna flyttade då ner till Livadia och byggde en ny by därstädes. Taken tog man med sig från gamla byn, så den lär ska stå taklös numera. Annan attraktion. Man har helt nyligen funnit en Mammut uppe i bergen. Jodå, en riktig Mammut. Utgrävningar pågår. Trodde bara man kunde finna Mammutar i Sibirien. På Ryska museét i Leningrad finns uppstoppad den Mammut man fann i djupfryst skick runt förra sekelskiftet. En slags mini-elefant.

För var timme som går trivs vi bara mer och mer och mer på Tilos. Ön passar oss båda som handen i handsken. Värmen har nu verkligen återkommit och man förvarnar om värmebölja inför helgen. Kanske Tilos är en sådan här ö man skulle hålla för sig själv?? Nej nej, vid samtal med öbefolkningen visar det sig att utan turister så dör ön. Man är så glada för varje turist som sig hit söker. Och så är det ju. Ett snart utfiskat hav parat med usla vattenförhållanden för jordbruk, vad återstår då annat än att söka sig ett bättre liv någon annan stans?? Men turismen är faktiskt räddningen. Som en öbo så härligt beskrev densamma som "Fabriker utan skorstenar" (Hotellen alltså).

Fredagen den 18 Maj. Arne fyller år. Får i födelsedagspresent bära den rysliga Partisankepsen på hjässan hela dagen. Inför detta offer av Birgitta bjöds hon en finare middag i aftonens svalka. Vi försöker hämta ut lite mer Drakar på öns enda turistbyrå/biljettkontor/visaagentur. Nja, visst kan ni få ut pengar, men kassainflödet har varit knackigt, så limiten för dagen är 75000 drakar.

Så småputtrigt och trivsamt är det på Tilos. Och,," återkom klockan 14.00, för jag har bara computern uppkopplad mellan 14 och 15 var dag pg av de knackiga telefonkablarna till och från ön……" När vi frågade om bussens tidtabell så blev svaret, "Gå ner till cafeét vid torget och fråga efter Paulos, chauffören, det är han som bestämmer. Men vadå, vi har ju ingen brådska. Fortfarande är det dryga tre veckor kvar av vår öluffartur.

En liten resumé över första öluffarveckan nu.

Vi har rest Kos och tvärs… Kos -Rhodos- Nästan Kastellorizo- Rhodos-Nissyros-Tilos. Avverkat mycket under denna första veckan trots att så många färjor varit inblåsta. Vädret har varit regn, storm, blåst, kallt, vindstilla, varmt, soligt i en enda salig röra. Söldukar hava vi - till Arnes förtjusning- bara råkat på vid två tillfällen hittills. Man verkar överlag gå över till att lägga en kraftig mjuk genomskinlig plastduk över den fina vita tygduken. Fina läckra elledningar har vi fotat . Den Grekiska byråkratin är sig lik från förra året, ja kanske än värre. Nyordningen med att passagerarnamnen ovillkorligen ska skrivas in på färjebiljetten och boarding-kortet är nog bra, dock kanske icke så välbetänkt med tanke på grekiska datorers säregna förmåga att sluta fungera i samband med fartygs avgång. Nu ämna vi göra ett nytt försök att nå Kastellorizo. På söndag har vi ånyo bokat färjebiljetter till Rhodos. Förhoppningsvis ska det gå en mindre färja till Kzo måndag förmiddag.

Tilos-Rhodos-Astypalaia-Naxos.

Lördag 19 Maj 2001. Klämtar klockan för Kastellorizo ??

Efter morgonkaffet sitter vi på vår altan på Tilos. Skönt i skuggan lyssnar vi till Ring så spelar vi på kortvågsradion. Hör att Sverige har miserabelt väder med regnskurar och kallt. Så mycket mera värdefullt att vi här ha utmärkt väder med sol och svag vind. Strax vid tiotiden kommer dagens färja in till hamnen och vår värd Anna ilar med bilen ned för att om möjligt finna nya presumtiva hyresgäster. Nix, hon kommer ensam åter. Endast fem turister var med på färjan, och samtliga hade förbokat hos konkurrenten, tyskhotellet, halvvägs hamnen. Heter Eleni Hotel.

En liten besynnerlighet på denna ö. Man håller stenhårt på att all tobaksförsäljning ska ske i den lilla kiosken där en handikappad man huserar. Icke ett rökverk att finna på market. Samma synes gälla på Astypalaia.

Vi intager vår lunch på Blue Sky. Trivsamt ställe med en suverän omelett. Ställets kypare vill så gärna lära sig mycket mer om oss Skandinaver. I lågsäsong har alla tid att prata med oss gäster.

Plötsligt anländer en utflyktsbåt till hamnen. Samtliga turister iklädda långbyxor och tröjor. Det lär de bittert få ångra nere vid vulkankanten där det är ordentligt varmt vid lunchtid.

Vi diskuterar en eventuell eftermiddagstur upp till gamla staden, den utan hustak, men enas om att det kan bli för varmt. Får bli ett tags bad och solande invid tyskhotellets strand. Ingen stolavgift om man inhandlar en öl eller två. Så är det på Tilos, i alla fall i lågsäsong. Några timmars eftermiddagsvila och sedan promenaden ner till byn för middag. Icke många gäster på varje taverna.

Söndag 20 Maj. Klockan nio på morgonen avgår så katamaranen till Rhodos. Dyr men snabb resa. Tar under timman, men så är det också nära spegelblankt. Under färden diskuterar vi om kanhända vi ska avvakta med Kastellorizo eftersom vi ju nu avverkat en säreget lugn och stilla ö, alltså Tilos. Kan bli för mycket av det goda måhända. Likaså troligt att vi smälter samman intrycken från tvenne små öar och får svårt att ta till oss öarnas särprägel på rätt sätt.

Väl framme på Rhodos begiver vi oss till närmaste reseagent. Det går en stor färja till Astypalaia, samma färja som vi tog oss nästan till Kzo med, nämligen Ms Rhodos, måndag morgon. Till Kzo synes ej någon färja fara de närmaste fyra dagarna. Man väntar fortfarande på reservdelar från Rafina. Man har oss ovetande inhyrt Dolphin

2 ggr under veckan för transporter till Kzo. Vi släpper Kzo.

Tar i stället ånyo kontakt med vår vän rumsuthyraren och meddelar vårt behov av rum för en natt. Sett mot bakgrund av att vi under vistelsen på Nissyros och Tilos bott relativt dyrt, dristar vi oss föreslå ett billigt boende. Och nog blev det "billigt" allt. Vi kördes till ett ställe i nya stan. Huset var dock gammalt som gatan och förmenades mest inhysa säsongens lokala gästarbetare . Tvättställ pittoreskt på gården. Helt utan skydd för insyn.

Tvenne duschar, dock bakom skynke. Rummet saknade såväl fönster som ohyra. Allt ljus kom in genom en glugg i dörren. Men billigt i dubbel bemärkelse var det. 2500 drakar för en natt. Dubbelsängar. Anmärkningsvärt rent och snyggt på rummet dock.

Vi lyfte genast ut rummets två stolar samt skrangligt bord på gården och öppnade därmed altanbegreppet för våra förundrade grannar.

Kortvågsantennen riggades genast upp, men eftersom alla gästarbetarna gladde sig åt att någon äntligen skaffat klädstreck till gården, togs antennen ned så fort deras tvätt var torr. Vi fann en gammal lina de fick använda som substitut för antennen.

Nya Staden då?? Ja inte kom vi att trivas i densamma. Bullrigt, stökigt samt enorma hotellkomplex varhelst man gick. Glassiga tavernor med svensk text och ofta svenska kypare ledde inte direkt tanken till vårt Grekland.

Eftersom vi vid vårt besök i gamla staden ett antal dagar tidigare funnit en liten trevlig grek-taverna långt inne på en bakgata bestämde vi oss för att taga promenaden dit även denna kväll. En bra bit att gå. Hemvägen blev dock dryg. Vi (Arne) gingo vilse i gränderna och kunde efter en 20 minuter lång promenad konstatera att vi voro åter där vi startade, dvs vid tavernan. Arne mumlade något om att alla Grekiska städer ändrar karaktär när mörkret fallit. Hustru Birgitta replikerade med att svensk man på semester också ändrar karaktär när samma mörker faller.

Alltnog hem kom vi till sist. Med taxi. Gubben vi hyrde av hade tacknämligt nog skrivit upp vår adress på Grekiska så vi fick slaska taxi för att hitta. Otroligt nog sov vi båda väldigt bra allt oväsen till trots. De sista hyresgästerna kom hem ungefär samtidigt som Arne just fixat kaffe och på gården lyssnade till det tidiga morgonekot 06.00.

Måndag 21 Maj. Försöker ånyo köpa färjebiljetter till Astypalaia, men agenten får ingen kontakt med rederiets dator så vi får återkomma.( När färjan avgått månne?)

Vi fördriver tiden med att söka finna några Bouzoki-CD-n med instrumentalmusik i närbelägen musikaffär. Trots ett enormt utbud i butiken kunde de ej skaffa fram de skivor vi önskade.

Dana Sea Lines dator har nu kommit igång och vi handlar varsin biljett till Astypalaia med Ms Rhodos. Det förtjänar påpekas att förvisso finns färjor vilka utan byte går till Naxos via Kos-Kalymnos och några mer öar, men bara en färja i veckan. Alltså får det för flertalet bli färja till Astypalaia och efter 3-4 dagar på ön , vidare till Naxos. Bara turen från Rhodos till Astypalaia tar dock innemot 8 timmar.

Om ett antal timmar får så Arne åter träffa sin vän, den tama pelikanen Jannis .

Ms Rhodos är en stor färja. Nyrenoverad och med en säregen besättning. Vi hann ju bli bra bekanta med besättningen vid resan till Kzo, 2 x 4 timmar. Här finns "vaktmannen" en kuf som går omkring med en antik "Klocka" sådan som nattvakterna i Sverige hade på femtiotalet. Uppgift: Att förhindra brand och åverkan ombord. Återkom med jämna mellanrum till serveringen för några öl och en Ouzo.

Vi har "Gånge-Rolf" . Servitören på en av fartygets tre serveringar. Ett namn som förpliktar. Originalet var ju Gånge-Rolf från Bretagne. Den franske senmedeltida härföraren, vilken till volym och vikt var så enorm, att ingen häst orkade honom bära. Därav namnet.

Vår Rolf hade uppenbara besvär att ta sig in till sin serveringsdisk enär dörröppningen var väldigt smal. Han löste problemet elegant genom att ta sig in på tvären. Magen var mjuk och tog följsamhet med dörrkarmen. Var gång någon beställde varm sandwich tillagades en extra för Rolfs egen räkning.

En härlig sjötur med sol och svaga vindar. Akterdäck fylldes av oss trettiotalet turister och öluffare som voro ombord.

Vid pass 22.30 anlände vi till Astypalaia. Jannis satt och sov på sin pinne med näbben under vingen. Vi tog direkt promenaden till Hotell Australia där vi bodde förra våren.

Tavernan var nog egentligen stängd eftersom det pågick en namnsdagsfest för ägarens broder. Rum ja,,, här är stökigt och bökigt, men sitt ned så bjuder vi öl under tiden farfar riggar ett rum till beboeligt skick.

Två öl och en timme senare var rummet fixat. Brandsläckaren fick vi själva ta med upp eftersom man glömt hänga upp den utanför vårt rum. 5000 drakar gav vi per natt.

Vi somnade förnöjt trots att festen en trappa ned pågick ända fram på småtimmarna enligt uppgift.

Tisdag 22 Maj. Denna dag i stillhetens tecken. Mycket varmt för årstiden. Till och med Grekerna badar. Allt är sig likt på Astypalaia. Många affärer och tavernor har ännu ej öppnat för säsongen. Det målas och fejas. Värmen leder inte tanken till en promenad från Scala, hamnen, till Chora, så det får bli taxi.

Ön har nu bara en enda taxi eftersom den gamla Mercedesen är i Athen för motorbyte. Vi får vänta en halvflaska vitt kylt innan taxin tar oss upp till Chora. En färd på cirka 3 minuter, men i hettan väl värd varje drake. 1000 drakar upp till Chora, men ska man fortsätta ända till Livadi-stranden, en färd på 20 minuter, kostar det bara 500 drakar till. Marknadskrafterna talar…..

Jannis spatserar runt på byn lugn och fin. Kantänka varit på dressyrkurs under vintern??

Tavernan med altanen högt uppe vid fästningen serverar samma iskalla goda halvliters Retzina som i höstas. Den med kapsyl och svart etikett. Smak i särklass.

Priset 700 drakar och då ingår tilltugg. På Taverna i Rhodos gamla stad skulle säkerligen priset hamna på 4000 drakar minst.

Var kväll spisar vi middag på Tavernan i anslutning till Hotel Paradissos. Birgitta tar sin Schrimp-Souvlaki och Arne en köttbit. Birgittas mat är ett litet kulinariskt konstverk i sig. Man har skalat räkan på mitten, men med huvudet kvar, konstnärligt virat bacon runt räkan innan den grillats. Var kväll avslutas sedvanligt med att vi sitter andäktiga på vår altan och tittar på fästningen i full belysning. En syn att minnas under kalla vinterdagar här hemma, när det känns långt till vårens öluffartur. Man kan nog aldrig se sig mätt på den utsikten.

Onsdag 23 Maj. Idag har Jannis gjort ett par fruktlösa försök att ta sig in i bageriet för att där kapa åt sig ett bröd eller två. Dock alltid utjagad med sopkvasten av frustrerad bagare.

Vi har tagit taxi till Maltezana. Svårt att ta bussen eftersom densamma bara går på skoltider, dvs runt 8 på morgonen och sen åter efter skolans slut. Underbart att bara sitta här och lyssna på vågornas skvalp och riktigt känna semestern vältra sig över en.

Stranden här är badvänlig, men ej just denna dag. Man håller på med att bredda vägen och har grävt upp stora delar av strandpromenaden. Den enda tavernan som har öppet är befolkad med mest greker vilka konversera livligt. Turisterna är vi själva samt ett tyskt par som med motorcykel stannat till för att få en bit lunch.

Taxi åter till byn. Denna gång fick chaffisen köra oss direkt upp till Chora. Vi snuvade honom därmed på den dyra resan från hamnen. 1400 drakar från Maltezani till Chora, en resa på nära halvtimmen.

Vissa besvär med att få inhandla biljetter till torsdagens Naxos-färja. Vi fick dock av kyparen veta att det nog går utmärkt att handla färdbiljetter direkt nere vid färjan på morgonen. (Nog ??)

Åter hem och upp till Chora med Taxi. En stenkonstnär lade sista handen vid att tillverka utsökt vackra stenpelare utanför byns "Folkets Hus".

Matutbudet synnerligen begränsat, men efter viss väntan erhöll vi Keftedes och en god sallad. Köttfärsen skickade man kocken på moppe att inhandla hos slaktaren. Därav väntetiden.

Torsdag 24 Maj. Väckarfunktionen på kortvågsradion ställd på sex, men A uppe en halvtimme innan. Färjan till Naxos ska avgå 08.00. Vi är nere vid "Corner" strax före sju och får vårt goda kaffe serverat. Strax före halv nio ser vi färjan stäva in till hamnen. Vi tar promenaden dit och anländer samtidigt med färjan.

Icke finns det någon Travel Agency där inte. Vaktmannen meddelar frankt att det alls ej går för sig att köpa biljetter ombord på färjan. Goda råd dyra. Turligt nog dyker strax ägaren till Hotel Paradissos upp och med honom hans röda portfölj med biljetthäfte och växel. Två biljetter skrivs ut på motorhuven till hans bil. Så ombord på Express Athinis.

Vi tillbringar några timmar ute på däck i solen innan vinden blir för hård.

Inne i ekonomiklass har ett gäng folkmusikutövare förskansat sig. Bjuder på härlig sång och musik från de Grekiska bergen på fastlandet. Fyra timmar i ett sträck sjöngo och spelade ensémblen.

Då vi avseglade från Katapola Amorgos satte sig fyra herrar vid bordet intill vårt. De korkade upp en 1,5 liters flaska med "Amorgos röda guld", vår favoritlikör vilken bara tillverkas på just Amorgos. Vi satt med snålvattnet rinnande , men vågade ej oss drista att be om varsin mugg. Vi får trösta oss med att när vi strax kommer till Naxos, då vankas Kitron, denna gudadryck.

Fredag 25 Maj. Fem och en halv timme tog resan från Astypalaia till Naxos. Vaggelis från Hotel Prokopios (www.prokopis.com) tog emot vid hamnen. Ett kärt återseende. Vi har det senaste halvåret haft många epostkontakter med honom. En jättehärlig kille som driver Hotellet tillsammans med föräldrarna. Han har idéer och visioner. Förra året satte han in Satellit-TV på alla rummen samt telefon, och öppnade en bar vid poolkanten.

Nästa år (2002) planerar han att dra in internetuppkopplad Pc på alla rum.

Det mulnade på framåt lunchtid och blåsten ökade i intensitet. Vi tog lokalbussen in till Naxos stad och inhandlade en trelitersdunk av mjukplast i akt och mening att densamma fylla med livgivande elexir i form av Ouzo för hemskick via Posten till behövande goda vänner.. Två stycken tvåliters glasflaskor med Ouzo köpte vi på närmaste Market. 2 x 1800 drakar.

På trottoaren utanför market fyllde vi till flanerande grekers förvåning över Ouzon till dunken.

Kryddor inhandlade vi enligt traditionen i krydd- och ostaffären längs branta gatan.

Kryddor är extremt billiga i denna butik samt hålla påfallande hög kvalitet. Vi beräknar att kryddorna är minst fyra gånger så dyra hemma i Sverige som i denna butik.

Lördag 26 Maj. På morgonen följde en katt Arne hem från Market. Tur nog hade vi en burk tonfisk lägligt stående i kylen. Katten drog i sig halva burkinnehållet. Resten sparade vi till kvällsmat (Åt Katten). Nej, detta blev tokigt formulerat,,, vi åt varken katten eller tonfisken.

På kortvågsradion lyssnar vi alla Lördagar på Ring så spelar vi, så även denna lördag. Arne fick infallet att ringa utlandsnumret till RSSV (0046 771110800) eftersom Birgittas mobilslutsiffror kom upp.

Arne smusslade med telefonen ute på altanen åt solsidan medan Birgitta ovetande om vad som komma skulle, stillsamt drack kaffe på altanen vid Poolsidan. Helt plötsligt dök så Arnes röst upp i radion….

Han vann tre CD-skivor samt gjorde reklam för www.Kalimera.Nu till alla lyssnarna. Birgitta höll på att storkna. Arne, som aldrig närt en tanke på att ringa till detta radioprogram. Birgitta skrattade oupphörligt och nödgades efter en stund förklara för de andra skandinaviska gästerna runt Poolen varför hon väsnats. Strax därpå ringde Janne, sonen, och meddelade från Sverige att barnbarnet Fredrik hört Arne prata i radion.

Arne Sms-ade till Janne-Kalimera på Iraklia att beröm torde emotses. Beröm kom strax via mobilsamtal från Kalimera och C. (Janne och Camilla)

Nöjd Arne går därefter tillsammans med Birgitta till badklipporna vid Agia Anna. Dagen bjuder strålande väder. Arne får lova att icke via mobilen dyka upp i söndagens "God morgon världen" såsom expert på grekisk inrikespolitik under Kostas Simitis.

Väl hemma på Hotel Prokopios igen byter vi några ord med våra rumsgrannar. De visar sig vara från Varuträsk utanför Skellefteå. De hade hittat "Kalimera" och även hotellet på hemsidan.

Kvällen vigdes ånyo till ett besök på Taverna Gorgona, vårt favoritmatställe vid Agia Anna. Där bjuds alla gästerna "Jamas" direkt vid ankomsten av värden själv.

Slut avsnitt 1.
Råmanus: Birgitta
Redigering: Arne