Reseberättelse Öluffning
8-29 Maj 1999

English edition

Efter färd på 3-4 minuter var vi framme vid panget och det fick duga, men några större beröringspunkter med Buckingham Palace var det väl inte i fråga om komfort.

Sömn- ostörd sådan- i 6 timmar och sedan till hamnen för buss till Färjeläget på andra sidan om ön där bilfärjan till Antiparos väntade. Badbåten direkt till Antiparos skulle börja gå först till helgen hade vi fått erfara.

I vår planering ingick att stanna en vecka på Antiparos och så blev det också. Förstahandsalternativet för studio var ett ställe vi tipsats om via Bergtuns question/tips katalog på hans förträffliga öluffarhemsida. Vi hade både bild o namn på stället och det skulle vara beläget på gångavstånd från hamnen uppe vid väderkvarnen. Hustrun stannade vid hamnfiket i sällskap med ryggsäcken och en kall Mythos medan jag gick på rumsjakt. Jag hittade fan inget ställe med namn eller utseende som kunde stämma in på det jag sökte och återvände tomhänt till hustrun. Efter att även jag fått en Mythos tog vi då fart mot vårt andrahandsalternativ som var Pavlovs Place (Gallini alltså). Här rådde kaos. Byggnadsställningar o murbruk till förskräckelse. Vi fick veta att man beräknade öppna inom en vecka eller så.

Vad göra ? Tja fortsätta runt hörnet kanske. Vi gjorde så och fann då ett vackert ställe som hette "Aspra Spitia" Tel 0284-61411. Fick tag på en städerska som genast hämtade madam som ägde stället. Noteras ska att vi vid ankomsten till Antiparos icke såg röken av någon rumsraggare. Bedömningen var säkert att det ej var mödan värt att leta efter försäsongsgäster. Vi var för resten de enda på färjan som medförde ryggsäck.

Madame som var väldigt trevlig och tillmötesgående visade sina studios och förklarade utan prut att vi skulle få den mindre studion för 4000GDR och den större på bottenvåningen för 5000GDR. Vi tog den större utan prut. Suverän studio. En önskedröm som passade oss perfekt.Det fanns flera alternativ på studios i huset.

Allt från studios med 2 sovrum till mindre. Enligt prydligt uppsatt prislista skulle ordinarie pris i lågsäsong vara 6000GDR, mellansäsong 9000GDR o högsäsong 12000GDR. Det var utsökt kvalitet på allt. Marmorgolv, jättealtan till varje rum o minialtan vid ingången för kvällssolen. Hon som städade var perfektionist. Lite besvärligt för vår bohemiska läggning, men vi fick vänja oss med att icke slänga kläder över hela rummet som vanligt, ty då plockade hon upp allt och vek ihop o placerade på galgar o dylikt. Lakan bytte hon var dag liksom handdukar.

Badfrågan löste vi bra. Vi fann vägen till öns enda swimmingpool och då densamma egentligen bara var avsedd för det hotellets gäster, gick det emellertid att med riklig dricks för ölen vid poolbaren få tillgång till denna fina pool. Å andra sidan var det gott om plats, de hade bara fyra gäster på hela lyxhotellet när vi var där. På vår fråga svarade ägaren att han aldrig släpper ett rum under 12.000GDR.

Antiparosveckan blev en fullträff som alltid. Vi stortrivs på Antiparos. Den lilla ön med den stora vänligheten ,ja ett slags koncentrat på grekisk ö när den är som bäst.

Måndagen den 17-e avseglade vi från Antiparos, om än icke i tvåmastad kogg så i alla fall med badbåten som då kommit igång för säsongen. Från Chora på Paros direkt med ordinarie färja till Naxos, den andra av våra favoritöar. Paros ser vi bara som en kommersiell ö för färjebyte, men andra gillar säkert stöket o nattlivet därstädes.

I Naxos hamn fanns det en uppsjö på rumsraggare. Vi ignorerade dock samtliga och tog första buss till Agia Anna, 10 km från stan naxos. Vi gillar småskaligheten på Agia Anna. Längs kustvägen strax innan Agia Anna kunde vi se en skojig syn. På den flera kilometer långa stranden inräknade vi totalt ett 70-tal personer. Skillnaden mot högsäsongen var markant.

Framme gick vi gatan upp och fann massor med lediga studios. Vi tog första bästa och den var utmärkt. Efter 5 min förhandlingar var vi nere på vår limit 5000GDR.

Torsdagen var första dagen vi hade molnigt under hela resan. Molnen skingrades dock vid lunchtid så det var ingen fara.Vår hudfärg hade nu antagit en trivsam pepparkaksbrun nyans.

Kvällarna alltid buss in till Naxos för restaurangbesök samt promenader i gränderna för att inmundiga Kitron, denna specialitet som bara finns på Naxos. En utsökt lokaltillverkad likör i trenne styrkor o färg. Vi hade planerat ett besök på destilleriet men detta sprack eftersom det var stängt för översyn.

Nu en verklig fullträff. Vi tog en guidad dagstur med buss till bl annat Apollonstatyn. Heldagsutflykt för 5000GDR/Person. Skicklig guide,utmärkt buss med Air-C samt noga genomtänkt resrutt. Vi rekommenerar envar som kommer till Naxos att göra denna tur. Serpentinvägar, gudomliga vyer, utsökt natur, kultur, konst i kombination med tillfällen till bad o vila.Från apollon hade man nyss färdigställt en ny väg tillbaka till Naxos stad. Fin asfalterad dito med vidunderliga vyer. Vägsträckningen längs kustlinjen hela tiden på 4-500 meters höjd över havet.

Fredag 21 Maj. In till Naxos stad för att ta färjan till Santorini. Cirka 3 timmars färd. Halva tiden om man vill fara med den bullriga höghastighetsfärjan. Höghastighetsfärjorna är dubbelt så dyra att åka med men bara hälften så roliga. Inget att rekommendera för öluffare. Två favoritrestauranger i Naxos vill vi gärna framhålla. Dels den italienska alldeles vid färjebryggan strax innan vägen upp mot romerska bågen på berget. Bra mat o priser samt går det fint att dumpa bagaget där.

Vårt favoritställe är annars rest El Grecco ett par hundra meter bort. En vidunderlig altan späckad med fint dukade bord och ypperlig service utan att priset är dyrare för det. Därstädes avnjutes solnedgången allra bäst. Vi har aldrig problem med att få det bästa bordet längst ut eftersom vi alltid äter tidigt, vi går ut runt 18-1830. Vi är direkt inga nattmänniskor.Men morgonpigga i stället. Jag brassar kaffe o fixar färskt bröd till 7-tiden var morgon. Frugan har vant sig numera.

Santorini nu. Vi har aldrig varit där och äro förvisso nyfikna. Men i lågsäsong gäller det att allt ska passa. Färjorna till Santorini går ofta, men från Santorini till Kreta är det värre. Nu hittade vi ändå en färja med avgång tisdagen den 25 Maj klockan 01.00. Rysansvärd tid, men eftersom vår planering omfattade fyra avslutande dagar på Kreta före hemfärden så fick det bli så. Alltså 2 dagar mer på Santorini än vi egentligen önskade oss.

Santorini ja, ett mycket speciellt ställe olikt allt annat vi besökt i Grekland. Men en gång Santorini får nog räcka för oss. Ett par dagar ok, men inte mera. Direkt vid ankomsten till Santorini kom rumsraggare från alla håll o kanter. Vi tog det dock kallt och klev på bussen upp till Thera. Serpentinväg med kuriosa inslag av möte på fel sida etc. En berg-o dalbana på lågprisbasis så att säga.

Vid bussens ankomst ånyo rumsraggare. Vi föll för en äldre man med ett litet kort på en pansion Anna. Han körde oss dit. Beläget 5 min gångavstånd från centrum. Madame tog emot och offererade ett rum på bottenvåningen för 5000GDR med visade därefter ett rum med jättealtan o utsikt över havet o flygplatsen på motsatta sidan jämfört med Calderan (Kraterkanten) Sextusen ville hon ha och fick per natt. Enda rummet vi drog över vår limit, men altanen o utsikten fällde avgörandet.

Allt på Santorini är så förbannat turisttillvänt. Priset på öl o vin höjs för varje meter man närmar sig Calderan. Jag vill minnas att på tavernorna längst ut över branten kostade små Mythos-öl 900Gdr styck.Men vadå, Calderan är Calderan, speciellt i solnedgången. Enligt hustrun drog jag 3 rullar diafilm x 36 bilder på ön så visst är det vackert.

Två dagar tog vi bussen till Oja, stan längst upp på ön. Ännu vackrare, ännu dyrare. Bussturen med 85 pers i en buss avsedd för 40 i rasande fart längs serpentinvägar utan räcke var dock ett minne för livet. Alla ortodoxa greker gjorde korstecknet. Vi icke religiösa bad också till högre makt att vi skulle komma levande fram. Konduktörens förmåga att slingra sig fram i denna till bristningsgränsen fyllda buss kunde i svensk tingsrätt rubricerats som sexuellt ofredande och renderat böter eller fängelse i högst 6 månader.

Lördagen den 22 Maj tog vi en heldags rundtur med guide på ön. Det blev likaså ett minne för livet. Först upp till öns högsta punkt för att beskåda utsikten. Dock var det mest radiomaster, länkstationer för telefoni samt militära radiospaningsanläggningar att skåda. Nato hade även radaranläggningar där uppe. Och mitt i alltihopa ett i gång varande kloster till minne av han som for till himlen härifrån.

Nu vidare på turen. Till de Minoiska utgrävningarna i Akrotiri. Hustrun hade sett fram emot att få besöka detta ställe. Nå, för mina ögon tedde det sig mera som en nedlagd cementfabrik. Först extra avgift på 1200 gdr /person för att få gå in i nåt som liknade en hangar med plåttak. Sen bara sten o sten o sten. Vår överentuastiske guide såg dock hus o fönster, öppna patior och vackra ornamenterade partier. Varje station vi besökte tog 15 min i anspråk eftersom hon-guiden- skulle beskriva allt in i minsta stenskärva. Och utanför sken solen så skönt…….. Vi drar en barmhärtighetens slöja över denna händelse.

Från Akrotiri s helvete så direkt till himmelriket. I resan ingick besök vid vingård och därmed hörande vinprovning. Perfekt. Öns troligen bästa läge belägen mellan gamla och nya hamnen. Huset format som en rovriddarborg från maltesertiden och hängande över stupet (Calderan). Utsökt vin avprovades. Samtliga lokalt tillverkade på santorini och av de druvsorter som bara finns här. Den säregna jordmånen tillåter dem växa och frodas bara här.Vi inhandlade ett par pavor rött sött vin för medtagning hem. Kvällen på Calderan blev omtumlande. Tvenne gigantiska kryssningsfartyg hade ankrat upp på redden nedanför Calderan och stan var invaderad av 3500 japanska lyxturister. Och minst 5000 kameror verkade de föra med sig. Överallt klängde de och fotade Calderan i solnedgången. Stället föreföll vara Greklands enda permanenta cirkus med fast ensemblé.

Vi lämnar ön. Natten mellan måndag o tisdag ska vi kl 01.00 befinna oss vid hamnen för färjan till Heraklion. Trött bussförare kör, ännu tröttare konduktör säljer bussbiljetter längs serpentinvägen och då, i en hårnålskurva dyker statens busskontrollant upp och ska kontrollera biljetterna. Osannolikt men ändå verklighet. En syn för gudarna.

Färjan en halv timme sen men avgår mot Heraklion. Vi skippade hytt med minnet av färjeturen i omvänd riktning och sover illa på soffor i salongen. Dvs hustrun sover ej alls medan jag snarkar så det står härliga till. Ankomst Heraklion halv sju och sen sjubussen till Chania. Tre timmar senare är vi tillbaka i Agia Marina och hyr igen samma studio till samma pris

Nu har området bytt skepnad. Nu ser det precis ut som i augusti. Alla butiker öppna, massor av restauranger och tjockt på badstränderna. En så markant skillnad på bara två veckor. Temperaturen har också ökat så nu kan det vara lite besvärande varmt upp mot 35 grader på eftermiddagen. Tröjor behövs ej heller kvällstid. Och solen strålar. Poolernas vatten är nu 25 och solstolarna börjar fyllas.

Nåt negativt då ?? Ja, ska vara myggen då. Hustrun har inget ont av dem men jag får stora blåsor som kliar förfärligt. Hittade dock ett nytt myggmedel vid namn "Citronela" kostar 1500 GDR/flaska. Suveränt, håller alla mosquitos borta. Haken är bara enligt hustrun att medlet även håller andra människor borta. Man luktar som man hällt en pava citronlikör över sig. Men effektivt är det. För rummet är det aldrig problem med den elektriska myggjaagaren vi alltid för med oss. Men, köp grekiska tabletter att ladda den med. De i Svergie saluförda är för klena, dem skrattar grekisk mygg åt.

Hemfärden lördag 29 gick hur bra som helst. Visserligen 50 minuters försening med avgången från Chania, men det måste anses ingå i priset på charterresor. Vi var hemma i bostaden kl 20.45 lokal tid efter cirka 4 timmars flygresa. Icke en tullare fanns på flygplatsen i Umeå och då gruvade man sig givetvis för att vi ej släpade med oss ännu mera billiga dryckesvaror än vi gjorde. För övrigt inhandlade vi ett Back-Gammonspel på Antiparos. Madamen som skulle lära oss spela detsamma var en skicklig spelare men samtidigt en pedagogisk katastrof, så om någon har ett ex av spelreglerna så tar vi tacksamt emot.

Avslutningsvis, som alltid, något som någon undrar över, hör bara av er till oss på e-mail