Reseberättelse Maj 2002.

Av: Arne och Birgitta

English edition

Fredag 3 Maj 23.00. Landar prick på tidtabell vid Chania Airport. Snabb bagagehantering och så direkt till taxifilen. Vi hade funnit en virrande Holländare vilken gärna delade taxi med oss in till stan. Överenskom med föraren att 12 € var rätt pris. Efter 3 minuters färd ville emellertid chaffisen ha 12 € per Par!!! Dvs 12 för oss två samt 12 för Holländaren. Efter urpackning av allt bagage ändrade dock föraren på sinnelaget och accepterade 12 € totalt för alla i bilen. Inpackades bagaget ånyo och färdades vi i vådlig fart in till gamla hamnen i Chania.

Vi funno oss genast ett mycket komfortabelt lyxrum, beläget 50 meter ovan vattnet och inne i gränderna. 25 € för en natt.(Listpris 58 €) Bra förhandlingsresultat av Arne klockan halv ett på natten. Massor med folk ute på serveringarna. Grekerna firade sin långfredag troligen. Lördag förmiddag tog vi så bussen från Chania via Heraklion till Agios Nikolaos där färjan till Milos skulle avgå på måndagskvällen. En resa på 22 mil i vacker terräng. Vi delade baksätet med en äldre dam samt ett 100-tal emaljerade handfat. Damen och handfaten klevo av vid Rethymnon, men merparten av emaljen stannade hos oss i bussen.

Bussbyte i Heraklion och en timmes trivsam samvaro på fiket vid bussstationen. Suveränt billiga priser på denna servering. En kapsylretsina Cair med tilltugg 1, 7 Euro!! Mindre och något skraltig buss tog oss de resterande sju milen till Agios Nikolaos. Den sista milen gick vägen i en ravin mellan tvenne höga berg. Väldigt vacker färd. Vi sökte och fann genast ett utmärkt boende i huset just där bussen vänder, alltså i gamla hamnen. 20 €, och då ingick en fin altan med utsikt över vattnet och hamnområdet. Två nätter kom vi att tillbringa i Agios Nikolaos i väntan på färjan som skulle avgå måndag kväll till Milos. Vi fick nu på ort och ställe beskåda hur den Grekiska Påsken firades, med allt vad därtill hörde av smällare samt ljuständning i kyrkor. Till och med affärerna var stängda. Dock voro Tavernorna öppna . Alla Grekerna var finklädda, en många i folkdräkter.

En otäck trafikolycka inträffade bara några meter från den Taverna Birgitta satt på. Arne hade gått ett ärende till Hotellet och var ännu ej tillbaka. En bilförare tappade herraväldet över sin lilla bil och törnade i den branta backen med våldsam kraft in i ett stålräcke. Fordonet studsade därefter över på andra sidan av den smala gatan och kraschade in i ett betongfundament. Arne återkom bara sekunderna efter kraschen. Tre svårt skadade äldre personer hade burits ut ur den helt demolerade bilen. Den sköna semesterkänslan försvann och ersattes av funderingar vad som kunde hänt om A kommit till platsen några tiotal sekunder tidigare. A som alltid går i vägkanten i stället för på trottoaren. På trottoarerna slår han sig alltid på de lågt placerade markiserna utanför affärerna.

Vi lämnade emellertid platsen och fann oss en trivsam taverna på en bakgata just i kvarteren efter centrum. Förvånande låga priser den fina inredningen till trots. Vi avstodo dock från den traditionella Påsksoppan gjord på Lamm. Inga inkastare fanns på byn. De var ersatta av en "menyförklarande matrådgivare" vilka var ett under av service och hjälpsamhet.

Måndag 5 Maj var det vanlig vardag igen med öppna affärer, den grekiska vardagen var åter kommen till Agios Nikolaos. Färjebiljetter till Milos inhandlas. 2 x 15 €. Färjan ska ta sju timmar och vara på Milos runt ettiden natten mot tisdagen.

Färjan kom någon halvtimme försenad till Ag Nikolaos och vi gingo ombord.. En trappa upp stod pursern och kontrollerade alla biljetterna. Dock ej våra !!!!! Av enkelt skäl. Vi hittade dem ej. Birgitta som eljest är en omvittnat skicklig administratör kunde för sitt liv icke finna på var vi hade våra biljetter. A sökte nogsamt igenom vårt lilla bagage, men icke en skymt av några biljetter. Alltnog, pursern förklarade att han kunde skriva ut tvenne nya biljetter till oss, och om vi återfann våra saknade färdhandlingar, då skulle vi genast få pengarna åter. Vi gjorde sålunda.

En timme senare hittade Birgitta biljetterna… I fickan på sina shorts !!!! Tablå. Vi sökte upp receptionen och ville tala med pursern, men det lät sig icke göras enär pursern sov i sin hytt. Skulle dock purras vid midnatt. Återkom då blev beskedet. Vi återkom på utsatt klockslag, men nu nytt besked. Pursern skulle först purras vid tid strax före fartygets ankomst till Milos. Tio minuter innan ankomsten till Milos dök pursern upp. Nja, nu kan icke jag fatta beslut om restitution på de 30 € ni betalat extra, det kan bara min chef göra. Och när kommer han då?? Strax innan fartyget lägger till tippade Pursern

Chefen kom samtidigt som de första nypåstigna passagerarna började rassla i trappan. Beslutet: Nej, icke ett öre tillbaka. Men Pursern lovade ju. Men pursern hade drabbats av temporär men klädsam minnesförlust. Vi rusar av färjan precis som man drar in trossarna och förbereder för avgång. Snöplig sorti.

Milos mitt i natten. En liten vänlig farbror tar genast hand om oss och visar vägen till ett utsökt bra och billigt boende uppe vid den stora kyrkan just ovanför hamnen. 124 trappsteg är det från hamnen. Stor altan med grandios utsikt över hela nejden. Därefter skön sömn hela natten. Vi tillbringade förmiddagen med att strosa runt i Adamas hamnområde och provsitta diverse tavernor.

Eftermiddagen tog vi enligt god sed och vänja lokalbussen upp till Plaka för att därstädes intaga kvällsvarden. Vi hittade en liten helskön taverna där matsedel var ett mera okänt begrepp. Kocken bjöd alla gäster till köket för att visa vad huset förmådde i matväg. Tvenne huvudrätter funnes denna kväll, men i övrigt bara lokalbefolkningen samt därtill vi två turister. Det började blåsa något rent exempellöst, så vi bestämde oss för att snabbt återvända ned till Adamas och vårt rum. Eftertrötta somnade vi ganska tidigt denna afton i de hypersköna sängarna, trots att den fördömda kyrkklockan väsnades två ggr i timmen natten igenom.

Onsdagen inleds med ett idogt SMS-ande. Sonen Janne gratuleras på sin 35-årsdag. Appropå SMS. Denna resa har det SMS-ats i en omfattning av mera sällan skådat slag. Rena terrorn kunna någon hemmavarade Kalimera

måhända tycka. Emellertid har det ävenså strömmat in SMS från Svenskbaserade trånande Kalimeror. Nya begrepp har tillkommit. "Smyg-SMS" "SMS-Kvot" Terror-SMS" mm mm. Konstiga begrepp för den icke invigde måhända, men väldigt roligt för alla oss inblandade. Att det denna onsdag är snålblåst och lätt regn samt bara 17 grader i luften, det glömmer vi helt att meddela alla hemmavarande. Trånandet efter årets Greklandsresa kunde ju rentav upphört då, och det vore ju synd.

I brist på sol och bad kollar vi in ortens affärer. Super-market, på 75 kvm, har just denna dag öppnats. Gud vet var öborna annars handlar?? Det finns ju bara små minimarket och knappt det. Arne inhandlade till öbornas ohöljda förvåning en fyralitersdunk med joniserat vatten samt tvenne glaskrus vardera innehållande två liter Ouzo. Vid kassan hjälpte alla till att för A förklara det olämpliga i att späda ut Ouzon med joniserat vatten avsett för strykjärn. A hade väldigt skojigt och framhärdade i att denna mix ger en gudadryck vida känd uppe i det kalla Norden. Ouzon kostade 8,7 € per pava och det joniserade vattnet 1 € för fyra liter inkl dunken.

Strax därpå i gränden intill, hällde vi ut det joniserade vattnet i en blomkruka samt fyllde över fyra liter Ouzo i dunken, i och för snabbt hemskick till suktande vän i Bandhagen. Hemskicket kostade 19 € för vikten strax under fem kilo. Anlände Bandhagen tre dygn senare och öppnades i jubel. Arne firade med isad Skåne samt rikligt med torkat renkött som tilltugg.

Torsdag 9 Maj. Vi väcktes brutalt av att man drog igång en cementblandare årgång äldre just nedanför vår öppna altandörr. Här skulle göras i ordning inför den väntade turistsäsongen. Vårt uppbrott från Hotellet blir snabbare än eljest på grund av oväsendet utanför. Noteras ska att de elektriska vattenkokarna numera verkar vara standard på alla rum.

Vi har redan inhandlat färjebiljetter till Sifnos. Bra väder idag, men madame vi hyrt hos befarar ändock att Dolfinen kan ställas in på grund av vind och vågor. Dolfinen går dock prick på tidtabell klockan 14.00. I väntan på avgång passar vi på att låta klippa oss. 9 € är bra pris. Från Milos till Sifnos tog det bara 55 minuter. Arne fick en vän för livet i form av en 4 månaders Rotweilervalp på övre däcket. Väl anlända till Sifnos sutto vi oss genast ned på strandfiket. Arne tog en promenad upp till Pension Dorotea, där vi bodde i Maj 2001, men Pensionatet hade ännu ej öppnat för säsongen.

På turistbyrån i den lilla lokalen med det stora utbudet fixades genast fram ett pensionat vilket ämnade öppna så snart man fick några gäster. Vi väntade på fiket tills en man med bil kom och hämtade oss för färden längs hamnbassängen och bort till höjden på andra sidan, bara hundratalet meter från den vackra lilla kyrkan. Kyrkan saknar dock väsnande klockor. 20 € per natt för suveränt bra boende. Lite ensligt dock enär vi var de enda gästerna. En jättealtan hörde rummet till liksom en del myggor. Några lakan fanns ej, och då lovprisade vi inköpet av tvenne Kalimera-sidensovsäckar.

Funkade precis perfekt som lakan. Kvällen tillbringade vi på den Grekisk/Italienska pizzerian i byn. Alltid suverän mat och vänlig personal.

Fredag 10 Maj. Vi for med lokalbussen upp till Appolonia (Chora) för att strosa i gränderna och beundra den gudomligt vackra vyn. Man kan se över hela ön från de högst belägna partierna i Chora.

Lördag 11 Maj. Vi tar lokalbuss till Chora och byter där till den lilla Vathy-bussen. Tillbringar mest hela dagen i Vathy med sol och bad. SMS-ar till Marianne och Jens i Danmark att vi sitta Taverna hos Maniolis , med den berömda vita runda grillen ett stenkast från havet. Då vi framåt eftermiddagen med den lilla bussen återvänder till Chora, då vankas fest. Alla är festklädda och på tavernan spelas levande musik. Folk kommer och går. Alla väldigt fint klädda i högtidsdräkt. Det ska bli bröllop i byn. Smällare i mängd detoneras, och det skjutes till måls med jaktgevär.

Söndag 12 Maj. Packningsdags igen. Skola nu fara vidare till Paros på eftermiddagen. Stuvar in packningen på resebyrån och sedan tillbringar vi dagen i Kamares. Vi passar givetvis på att inhandla tvenne ½-kilos Sifnosostar. En smaksensation icke av denna världen. Kan med fördel förvaras i åratal utan kylskåp. Ankommer Paros på kvällen, och tar genast in på vårt stamlokus, Pension Rena, just ovanför hamnpolisens kontor. Vi skyndar ut att hos den lille plåtslagaren inhandla tvenne ljuslyktor av hans egna tillverkning. En lite större modell för oss själva, samt en lite mindre som vi ska ge till Kalimera och Camilla.

C kom genast att bli förtjust i den lykta vi visade upp från Paros vid besöket hemma hos dem i samband med förra höstens öluffartur De fick även en Sifnos-ost som tack för den utsökta middagen de bjöd oss på .

Måndag 13 Maj. Vi tar morgonfärjan från Paros till Naxos. Av slumpen blev det den sprillans nya färjan "Blue Star Paros" vilken var ute på sin allra första tur från Pireus till Santorini via Paros och Naxos. Speciell färja. Kombinerar den traditionella färjans komfort med High-Speedfärjans snabbhet. Extremt lättmanövrerad vid hamnarna. Soldäck utomhus samt måhända lite plastig inredning inomhus. Tid mellan Paros och Naxos inkl angöring: Strax under timmen.

Vännen Vaggelis från Hotel Prokopios väntar i hamnen för transport till Hotellet. www.prokopis.com

Aftonen är vi på Taverna Gorgona vid Agia Anna, vår favorittaverna på ön.

Tisdag 14 Maj. Regn på natten samt frampå småtimmarna, men vid tiotiden på förmiddagen blåste alla regnmoln bort och solen uppenbarade sig ånyo. Blåsten kvarstannade dock. Den kraftiga sydvinden omöjliggjorde dock bad vid Agia-Annas klippor, där vi trivs så bra.

Onsdag 15 – Fredag 17 Maj. Vi har det behagligt samt gör visiter hos våra vänner på ön. En av vännerna, mannen på den lilla serveringen något hundratal meter nedanför ost- och kryddbutiken vid branta gatan, sammanfattade av egen maskin precis exakt vad vi känner för öarna när han hälsade oss välkommen och utbrast " Welcome where you two belongs" Det måste synas på oss att vi trivs väldigt bra på öarna .

Vi fann ett utmärkt exempel på den Grekiska humorn när den är i sin fullaste blom, då vi längs hamnpromenaden en förmiddag beskådade skyltarna med frukostalternativen. Grekerna har ju ofta upp till tiotalet olika frukostförslag att bjuda i stegrande prisklass. Varje alternativ med noga angivande av innehåll och omfång ned i minsta marmeladklick.

Den skylt vi fastnade för, och som orsakade många glada skratt, hade som alternativ nr 1 "Greece breakfast" med innehållsdeklarationen "1 coffee and 1 cigarette!!!!" Ja, men så är det ju i Grekland. Frukosten är något man raskar undan utan större åthävor.

Under fredagens eftermiddag packar vi för att fara in till staden Naxos och där övernatta inför den tidiga färjeavgången till Tilos nästkommande morgon. Vännen Vaggelis fixade fram ett suveränt litet pensionat precis så nära hamnkajen man komma kunde. Från den excellenta altanen hade vi direktutsikt till färjekajen . Prisläge strax under 20 € för trivsamt rum. Vaggelis menade att rummet kan spara mycket väntan enär man ser när den allestädes försenade "Romilda" anländer och ändå gott hinner ta promenaden ned att gå ombord. Stället heter Hotel Okeanis, mobiltel 0944 225686. Samma ägare har också Hotel Adriani en bit längre bort. www.hoteladriani.com

Lördag 18 Maj. 07.55 anländer Romilda, 55 minuter försenad, men vad göra det när vi icke som övriga resenärer hade att vänta i kobåsen ute på den blåsiga piren, utan i altanens skydd sutto och pimplade kaffe. Vädret börjar nu stabilisera sig och vinden ska avtaga under förmiddagen. Vi får en mycket fin dag på Romildas soldäck denna dag. Resan kom att ta dryga tio timmar. Färdvägen från Naxos går via Amorgos- Astypalaia – Kalymnos- Kos- Nissyros- (Antinissyros)- och till Tilos. Vi fann varsin plaststol belagd med hela vinterns ackumulerade sotflagor. Weetexduken fungerade dock utmärkt att rengöra stolarna till sittbar status. Dukens sorgliga status efter väl förrättat värv medförde dock att den hivades i soptunnan.

Kopparantennen riggades och vi fick fart på kortvågsradion. Lyssnade på "Ring så spelar vi" till medpassagerarnas förundrade blickar. Men, var vi ett hundratal turister ombord högst. Lågsäsong är just lågsäsong. Så typisk fördelning ombord. Frusna Greker sitta inomhus och huttra i vinterjackor medan turisterna sola i minimal klädedräkt ute på däck, ihärdigt flyttande sina stolar till solsidan var gång fartyget ändrar kurs. När så färjan når en hamn utspelar sig samma sceneri. Alla ut på akterdäck att skåda landningsproceduren med utkast av linor, dragande av trossar, förankringsarbetet etc. Därpå följa den permanenta cirkusen när de fordon vilka skola lämna färjan , uppenbarligen alltid placerats längst in på lastdäck. Svordomar, hamnpolisens visselpipor, en salig röra vilken ändå genom högre makters försorg till slut ordnar upp sig och färjan kan avgå, ehuru med viss tidsspillan.

Vid ankomsten till Katapola /Amorgos närde Arne en plan att snabbt rusa ut på market över gatan och inhandla en pava av "Amorgos Röda Guld" dvs den lokaltillverkade likören, samma som munkarna bjuda i det ostavbara klostret på ön. Hustru Birgitta inlade dock tungt veto så manövern fick utebli, liksom likören.

Efter elva timmars resa med Romilda kunde vi så på kvällen kliva iland på Tilos. Visst, vi hade kunnat fortsätta med samma färja ända till vår resas slutmål, Kastelorizo, men den dagsetappen hade blivit alltför dryg. Vi hade ej nått Kzo förrän framåt morgontimmarna dagen därpå efter ytterligare tio timmars resande. Väl iland på Tilos uppsökte vi genast den lilla kuren för att meddela önskemål om boende på Studio Anna, Kalimeras favoritplace de hittade förra hösten. Nybyggt och fint. Jodå, Mike, ägaren väntade på gäster strax intill kuren. Vi fick med oss i Mikes lilla bil/buss i stort sett alla turisterna vilka gingo av på Tilos. 7 pers. Kvällen avfirades Arne på sin födelsedag ( 18 Maj). Det har blivit tradition sedan förra året att vi alltid ska befinna oss på Tilos just 18 Maj. Dock stod "Blue Sky Taverna" icke att känna igen. Stället hade bytt ägare och även inriktning. Det bar tanken till en tafflig kinesrestaurang i gamla stans Stockholm. Maten lämnade ävenså den en del i övrigt att önska. Betjäningen sysslade med en tafflig variant av lyxkryssarkyparens överklassfjäsk, sällsamt malplacerat på denna Grekö.

Söndag 19 Maj. Vi verkligen njöt av morgonkaffet på den 175 kvm stora altanen utanför rummet. De tre rummen på detta våningsplan delar altanen. Utsikten är formidabel på grund av ställets höga belägenhet. Så vackert. Lägg därtill att vädret nu bytt skepnad till strålande sol och nästintill vindstilla. Vi tar promenaden ner till byn och möts genast av våra vänner vi träffade förra hösten. Varmt välkomna var vi. Nu kunde säsongen börja meddelade man oss. Vi strosar vidare längs stranden efter att ha inhandlat rökverk i kiosken hos den handikappade mannen. Arne gav sin vana trogen 5 € extra som dricks. Till Eleni Hoteltaverna för att klyva en Retsina Cair. Småöarna ha alla denna speciella kapsylretsina som standard. Mycket speciell till sin smak. Påminna nog så mycket om en knastertorr vit Bourdeaux i prisläget strax runt 150 Sek. Cair är en höjdare. Kosta endast 1,1 € på butik, det dubbla drygt på lokal.

Så här mellan skål och vägg kan meddelas att vi här i Umeå nu driva en kampanj för att förmå bolaget här i stadsdelen att tillhandahålla Cair . De kan slopa den erbarmerliga härtappade "Retsina" för 51 Sek och införliva Cair i sortimentet tillsammans med Kourtaki som redan finns.

På kvällen sitta vi Taverna vid Corner. Denna taverna håller en mycket hög klass på såväl mat och dryck, som service.

En färja anlöpte hamnen under vår promenad hem. Arne raggade två danska par vilka stodo och såg husvilla ut. Mike tackade och hivade in en pava Metaxa som mäklararvode. Arne undrade vad illa han gjort i ett tidigare liv för att drabbas av Metaxa… Sista timmen innan vi nattar oss tillbringar vi på jättealtanen i sällskap med varsin lättgrogg , att beundra den kvällsbelysta hamnbukten i all sin prakt. Detta är semester värd namnet.

Måndag 20 Maj. Sålunda sitta vi ånyo på vår "spartanska" 175-kvm altan och intaga morgonkaffet. Man blir mätt bara av utsikten. Vi ha dock att smärtsamt konstatera följande: Ska vi hålla tidsplanen och denna resa nå Kastelorizo, då är det dags att resa vidare från Tilos efter endast tvenne nätter. Vi packar, och tackar Mike för all gästfrihet. Mike tog 23 € per dygn för detta kungliga boende inklusive jättealtanen. Rummens inredning förtjänar ävenså en beskrivning. Intet fattas. Allt nytt och fint. Möbler av högsta kvalitet. Spis, mikrougn, kyl, rikligt med husgeråd samt vattenkokare. Till och med kaffe och socker fanns det i skåpet. Lägg till detta att i bostaden fanns sju stycken vägguttag, samtliga placerade i väggarna, och således icke som brukligt är i Grekland, ett ynka eluttag under dubbelsängen….

MS Nissos Kalymnos anländer prick på tidtabell 12.15, och vi startar vår långa färd mot Kastelorizo. Vi har i tid bunkrat "Cair" samt öl, vatten och en halvmeter salamikorv. Fartyget är en relik från en svunnen tid. Typiskt 60-talsstuk på fartyg och inredning. De baugetter man hade till avsalu i cafeterian förmenas ävenså ha tillverkningsdatum i en svunnen tid.

Till Rhodos tar resan dryga 4 timmar. Efter ett nästan timmeslångt uppehåll avgå så Nissos Kalymnos mot Kastelorizo vid pass 17.30. Ombord är vi inalles 4 stycken öluffare, till detta ett antal äldre greker samt slutligen 20-talet värnpliktiga vilka ska åter till ön efter fastlandspermission. Efter en lugn seglats komma vi så vid halvelvatiden fram till hamninloppet vid Kastelorizo.

Vi stå på däck vid relingen och ser tyst på ömsom varandra ömsom ljusen från hamnen på Kastelorizo.

Det var ju exakt på denna plats vi oss befunno för ganska så exakt ett år sedan då vår färja MS Rhodes den gången tvingades vända åter till Rhodos utan att kunna angöra ön på grund av ström- och vindförhållandena. Men nu har vi nått vår resas mål!

Vi kunde sålunda för allra första gången landstiga på Kastelorizo. Klockan var nu dryga halv elva, men vad gjorde det?? Hela öns befolkning synes ha mött upp vid hamnen. Ungar, hundar kattor, folk med säck-kärror, dragkärror och Gud vet vad. Folkfest? Nej, så här är det alltid måndag- respektive fredagkvällar på ön då Nissos Kalymnos anländer. Redan under färjeturen blev vi kontaktade av en man från ön. Hade varit till Rhodos i affärer. Mannen, tillika tavernaägare på ön, erbjöd oss boende i "The Red Villa" belägen en bit upp på motsatta sidan av hamnbukten. 5 minuters gångavstånd. 37 € krympte snabbt till 25 så vi accepterade slutbudet.

Altanutsikten allena var värd detta pris. Vi mellanlandade på mannens taverna där ägaren bjöd på en flaska Cair . Därefter anlände en guide vilken skulle leda oss till villan. Guidens framtoning ledde tanken till vapensmuggling och kontraband. Strax efter midnatt kunde vi sålunda sitta altan på Kzo. Ögonen tårades av den vackra synen. Inalles 79 trappsteg leda från hamnkajen upp till röda villan. Från altanen kan man följa allt- säger allt- som händer på hela ön.

Sängarna är underbart sköna och vi insomna genast efter en hård dags slit på soldäck å MS Nissos Kalymnos.

Tisdag 21 Maj. Uppvaknande på en ny och okänd ö strax före 07.00. Arne försvunnen, men, skulle det visa sig, hade han bara gått ned att ta en morgonpromenad samt bekanta sig med fiskargubbar och övrig ortsbefolkning. Kaffe kokades i vår lilla behändiga vattenkokare samt därefter ut på altanen att njuta i morgonsolen. Altanen är egentligen gemensam för alla i huset boende, men vi fick densamma behålla för oss själva. Merparten boende visade sig vara officersaspiranter vid öns Kustartilleriskola. Det militära inslaget på ön är diskret, men ändå påtagligt för ett tränat öga.

Det vimlar av fasta pjäsvärn för kustartilleriet. Arne erhöll fyllig information av en Artilleriofficer han blev god vän med under sina morgonturer ner till hamnfiket. Det finns ett antal sextumspjäser utplacerade, samt därtill två jättelika kanoner med kalibern 12 tum!! Kanonerna på Navarone?? Med dessa jättelika kanoner kan man öppna verkningseld på 52000 meters avstånd.

Och hur ser det ut på Kastelorizo?? Tja, all bebyggelse är koncentrerad i en ring runt hamnbassängen. Många hus är pietetsfullt renoverade sedan de under krigets slutskede 1944-45 blev sönderbombade. Så finnes vidare ett stort antal väldigt ruffiga hus vilka förmenas vara i trängande renoveringsbehov. Tyskar och italienare använde hela Kzo som en militärbas, främst för flotta och sjöflyg, därav de allierades envetna bombningar. Massor med husruiner vittna om detta. På ön säljs vykort där man kan se hur det såg ut före, under,samt efter krigets härjningar. Ön kom under Grekisk jurisdiktion först 1948 efter att ha varit ockuperad av turkarna ett antal hundra år samt därefter av italienarna sedan 1921.

Vi tager en förmiddagspromenad vid tiotiden för att se vad som sig i byn tilldrager. Det är Grekisk helgdag. En procession bestående av yngre tös som bär den Grekiska fanan, trenne män vilka bära på en jätteikon, och till detta en mumlande präst, samt som inramning ortsbefolkning med en pluton militärer i full uniform bärande automatkarbiner på axeln. Mycket märklig sakral och profan sammanblandning. Så snart processionen passerat bärs genast alla serveringsborden och stolarna med tillhörande parasoller ut igen på den smala hamnpromenaden.

På ön finns mycket sparsamt med såväl vägar som fordon. En stycket Taxi, några lastbilar, mest militära, militärens sopbil, pittoreskt camouflagemålad, samt några moppar. Till detta ett minifordon vilket är så smalt att det kan fungera som intern sopbil för gränderna och hamnpromenaden, där icke vanliga fordon kan färdas. Så finns det från kajen vid färjeläget en väg som sträcker sig bakom bebyggelsen i cirkel. Vägen delar sig därefter. En väg går upp i bergen förbi militärens kaserner, byggnaden med signalspaningsutrustning, samt vidare till flygfältet där vägen tar slut tio meter från landningsbanan. Den andra vägen går i båge upp åt andra hållet och slutar abrupt vid den militära kadettskolan strax invid hamninloppet. Ja, det är allt i väg som står att uppbringa, förutom då den stenlagda 2 meter breda vägen upp förbi röda villan till post- och polishuset, samt lyxhotellet. En polisbil finns på ön liksom tvenne poliser. Poliserna har dubbelroller eftersom de även fungerar som hamnpoliser.

Flygbolaget har även en åttasitsig vit minibuss att frakta passagerarna till och från flygplatsen. Flygterminalen är i storlek som en pressbyråkiosk och har åtta sittplatser utomhus samt sex dito inomhus. Landningsbanan är extrem i alla bemärkelser. Väldigt kort, samt börjar och slutar med höga stup. På båda sidor vassa bergformationer av ansenlig höjd. Flygplatsen trafikeras med en tvåmotorig Dornier D-228 med plats för 15 personer. Trafikerar rutten Rhodes-Kzo varje dag i veckan utom lördagar. Den Grekiska Staten subventionerar biljettpriset till angenämt låg nivå. Det kostar endast 25 € pp enkel resa. Färden tar 45 minuter att ställas i jämförelse med färjans dryga sex timmar. Öns 190 bofasta värdesätter denna möjlighet att ta sig till Rhodes. Men, det är oftast fullt på detta flygplan. Här gäller att boka i förväg för att vara säker på en plats. Det låga biljettpriset gäller även för turister.

Onsdag 22 Maj. Vi har inhandlat 4,5 liter Ouzo samt förpackat drycken i 3 1,5-liters vattenflaskor. Ska i paketerat skick sändas hem till törstande strupar strax utanför Enhörna. Efter idogt letande i öns tre butiker funno vi att frimärkena tillfälligtvis tagit slut på ön!!! Ej heller på det lilla Postkontoret hade man märken att saluföra. Dock, spordes vi, skulle en laddning med frimärken anlända med fredagens postbåt från Rhodes. Vi löste det hela genom att ta reda på portokostnaden samt bad vi chefen på Travel Agency vid Corner att skicka lådan nästkommande måndag, då frimärken ånyo skulle finnas till avsalu på ön. Paketet kom för övrigt fram till Enhörna efter tre veckors irrfärd. Vi avtalar med Taxiföraren om en timmes sightseeing på ön, dvs en resa till flygplatsen samt till skolan. Brant slingrar sig vägen upp över bebyggelsen. Vi stannar på lämpliga platser för att fotografera. Någon diafilm såldes ej på ön, så vi nödgades handla ett par rullar vanlig färgfilm. Den Turkiska kusten ser man varhelst på Kzo man befinner sig. Sundet som skiljer Kzo från Turkiet är bara ett par kilometer brett. För att klä öns vägnät i begripliga termer kan nämnas att hela färden inklusive stopp för fotografering samt besök vid flygplatsen och skolan bara tog 20 minuter… Och vi som betalt för en timmes tur. (20 €)

Väl åter köper vi färjebiljetter för turen Kzo- Rhodes med nattfärjan fredag kväll. Till detta en hytt för 18 €. Det finns faktiskt några hytter att hyra på övre däck å Nissos Kalymnos. Vi inhandlar även flygbiljetterna för resan mellan Rhodes och Santorini med avresa från Rhodes Söndag kväll. Pris 80 € pp . Resan tar 35 minuter, att ställas i relation till färja samma sträcka via Naxos, vilken tagit 36 timmar. Kvällen vigdes till Tavernasittning med folklivsbetraktelse. Det finns en handfull Tavernor samt därtill några caféer i hamnområdet. Så finns en bank samt- hör och häpna, en Bankomat. Angenämt låga prisnivåer på ön, dock undantagandes den Taverna där vi av Tavernaägaren hyrde rummet i Röda Villan. Den tavernan ska man nog akta sig för. Den är lätt att hitta, den enda med en egen pir utanför där även servering sker. Den Tavernan riktar sig nog främst till besättningar på segelbåtar och andra charterflytetyg vilka kan ankra i direkt anslutning till piren. Det var där vi åt resans absolut dyraste måltid, den på 27 €. Vi kan i stället varmt rekommendera de två tavernorna på var sin sida om dyrtavernan. Där gav vi för i sak samma måltid 14-15 € inkl drycker.

Torsdag 23 Maj. Vi går runt och kollar upp vissa saker på ön. Det finns badvikar samt mindre båtar vilka kör turisterna dit, men vattnet i hamnbassängen är så rent att alla badar där. Det finns stegar ned i vattnet längs hela hamnpromenaden. Ett Hotel har en pool, men den har en skämtsam storlek. Radien är på 2,5 meter cirka. Vi efterfrågar möjligheterna att kunna ta oss över till Kas i Turkiet under fredagen. Jodå, det går utmärkt. Tre fiskebåtar far varje fredag över till Kas där det är marknad den dagen. Hela öns behov av färskvaror samt frukt o grönt tillgodoses via dessa resor året om. De tar 15 € pp för halvdagsturen till Kas. Man måste dock lämna passet vid beställning av resa. Vi bokar två platser på fredagens resa med avfärd 08.00.

Fredag 24 Maj. Vi checkar ut från rummet tidigt, redan vid halvåttatiden efter en långfika på altanen. Fiskeskutan med det klingande namnet "Marco Polo" tar oss på dryga halvtimmen över till Turkiet. Mest greker som passagerare. Vi får visa våra pass vid ankomsten till Kas. Men inga krångligheter här inte. Vi lägger till vid en kaj och så kommer cyklande en Turkisk Pass-tjänsteman som kollar rent summariskt. Sen är vi mitt i stan. Ganska så turistiskt här. Flera skandinaviska charterbolag har börjat operera på Kas sedan något år tillbaka. Arne inhandlar tre bomullsskjortor á 8 € styck, lite vykort samt inköptes även ett par rullar diafilm vilket turligt nog saluföres i Kas. Relationerna mellan Turkar och Greker här vid Kas-Kzo har enligt skepparen alltid varit goda. Man har vänner på andra sidan, gifter sig med varandra, landar fiskefångster där det passar samt idkar en omfattande handel. 11.50 var det så dags att fara åter till Kzo. Strax före avfärd dyker det upp lastbilar med mängder av varor, mest färskvaror, som ska stuvas ombord. Säckvis med potatis och grönsaker varvas med cementsäckar och TV-apparater samt byggmaterial. Allt inhandlat på marknaden i Kas under några hektiska förmiddagstimmar. Det är knappt att vi ryms ombord på hemresan. Hela utrymmet under däck är belamrat med varor.

Vid återkomsten är det fest i byn. Alla kommer med säckkärror och dragkärror för att i triumf hemföra varorna till sina hus och hem. En sådan makalös glädje vi kunna skåda när varorna anländer. Under eftermiddagen sitter vi mest Taverna och njuter av denna säregna ö. En oemotståndlig charm, vänliga människor samt en enastående natur och kultur. Vi vilja varmt från hjärtat rekommendera alla vänner att någon gång besöka ön. Vi vill dock passa på att varna för öbesök under senare delen av Juli samt hela Augusti. Enligt ortsbefolkningen är ön då invaderad av Italienare vilka firar sin semester här. Då är det hart när omöjligt att få sig ett rum eller plats på någon taverna. Men Maj, Juni och September, då ska man till Kzo fara. Man må betänka att tillgången på Hotellrum o studios är begränsad. Det finns dock att tillgå ett antal privatrum . Länkar till ett par Hotell :

Under eftermiddagen är det vernissage på Tavernan. Ett antal äldre Brittiska damer har under veckan haft akvarellmålarkurs på ön och utbjuda nu valda delar av sin produktion till försäljning. Fatalt!! Birgitta blir genast förtjust i tvenne alster samt inhandla dem för totalt 75 €. Men vackra är de. Dock, somliga straffar Gud genast. Birgitta fick strax efter inköpet ett nedrasande svalbo i huvudet så att ägg och lera skvätte.

Under aftonens väntan på färjan blir vi av slumpen bekanta med just den konstnär som förfärdigat Birgittas tavlor. Konstnärerna skola ävenså fara med nattfärjan till Rhodes, och ha liksom vi bokat hytter. Färjan kommer på tidtabell och avgår timmen senare med destination Rhodes. I Hytt nr 6 sova vi skönt under resan. Vi ringde under eftermiddagen till vår vän Nikolas, han med "Kamiros" rumsuthyrning i Rhodes gamla stad. Tel 0030 241033545. Jodå, ett rum skulle fixas till oss där vi bott vid tidigare tillfälle. Nyckeln skulle gömmas på finurligt ställe så han slapp stiga upp mitt i natten för att öppna för oss då vi skulle anlända vid femtiden på lördagsmorgonen.

Nu gjorde vi ett dubbelfel i arla morgonstunden. Dels att vi inte tog reda på att färjan ju faktiskt skulle ligga vid kaj ända fram till 08.30-tiden, och att alla som önskade fingo disponera hytterna ända fram till klockan 07.45, dels att vi gick in i fel stadsport i fästningen och hamnade åt h-e bland en massa utgrävningar fjärran från centrum i staden.

Alltnog, vi gick tillbaka och nådde efter en dryg promenad fram till den adress där vi skulle finna natthärbärge samt nyckel till detsamma. Ett kuvert med texten "Hello" samt en pil ritad rakt ner i gatan. Men ingen nyckel. Klockan är nu strax före sex och det börjar ljusna. Vi letar på alla upptänkliga ställen men ger upp efter ett tag och återvänder ner till torget med fontänen. Här var i sanning öde. Icke ett liv, tunga ståljalusier neddragna för alla butiker. Totalt tyst och öde. Endast några väktare gjorde sina rundor på de öde gatorna. Strax runt halv sju på morgonen fann vi dock ett ställe där en kopp fika kunde inhandlas. Kaffet gav nytt liv i två småfrusna öluffare på irrfärd.

Vid halvåttatiden kontaktade vi "Kamiros" och bad honom visa det geniala gömstället för rumsnyckeln. Nja, Hr Nikolas själv hade haft det snärjigt under gårdagens afton, och då valt att skicka sonen att gömma nyckeln invid huset. Invid och invid?? Hr Nikolas nödgades via mobilen ringa sonen och fråga var i fridens namn nyckeln fanns. Detta efter idogt letande. Sonen visste råd. Han hade gömt nyckeln under en sten på andra sidan gatan!!!! Nåja, vi slapp ju en natts hyra i alla fall. Kvickt fick vi så vårt rum, men då hade klockan blivit runt nio på förmiddagen.

Efter att ha avlyssnat "Ring så spelar vi" på kortvågen, drog vi oss ned till centrum. Här var det scenförändring. Alla butikerna öppna och massor av strosande turister vandrande. Fullt med folk på de nu öppna serveringarna.

På aftonen fann vi en suveränt trevlig Taverna i gränderna. Kostas var namnet. Två bröder, mera troligt tvillingar, skötte serveringen.

Det var ingen stor taverna, men så trivsam. Bra mat, gemytlig atmosfär samt till detta en lika angenäm prisbild. En liten pärla i en eljest väl turistisk gamla stan på Rhodos. Stället fylldes till sista plats innan klockan slog åtta.

Söndag 26 Maj. Packar ånyo på morgonen eftersom vi i afton ska ta inrikesflyget från Rhodos till Santorini. Innan vi hinner lämna vår altan på "Kamiros" blir vi vittne till en händelse vilken framkallade viss munterhet. Först kom Nikolas, rumsuthyraren med fart och började dra undan reglar för att även öppna den andra av de tvenne dörrarna ut mot gatan från gården. Vi förstod ingenting. Han har alltid bara haft den ena av dubbeldörrarna öppen. Så kom förklaringen. Två feta tyska turister uppenbarade sig i dörröppningen. De hade näppeligen kunnat tränga sig in på gården utan Nikolas arrangemang. Vi hade all möda i världen att hålla minen och ej börja gapskratta.

Taxin till flyget kostade 12 €, dvs en Euro mer än vad prislistan angav. Förklaringen låg däri att det just denna eftermiddag var blomsterfestival i staden. Därav nödgades alla bilarna ta en lång omväg för att komma ut från city. Resan tog dryga 40 minuter och gick i rasande tempo på den smala kustvägen ut till flygplatsen.

Incheckningen gick smidigt och snabbt. Det här inrikesplanet är av typen ATR-42-320, har plats för 50 passagerare. Turbopropmotorer av fabrikat Pratt & Withney. Jetmotorer med propellerdrift, 4-bladiga propellrar. Vardera motorn utvecklar 2300 Hästkrafter. Väldigt säkert plan att flyga med. Liksom för D-228-an gäller att man kan spaka ned planet med bara en motor av två i drift. Vid sidvind under 5 knop kan man göra kontrollerad landning med båda motorerna utslagna. Ett förbluffande rymligt plan med ett benutrymme vilket skulle få en charterresenär att rodna av avund. 35 minuter tog turen över till Santorini, att jämföras med färjan, vilket via Naxos skulle tagit 36 timmar. Väl värt varje en av de 80 € per person kalaset kostade.

På Santorini Airport väntade vännen Páris från Honeymoon Beach Hotel. Gemytlig samvaro på kvällen vid poolbordet tillsammans med Páris och Julia.

Måndag 27 Maj. Idag ska Eva L anlända till ön med charterkärra. Vi solar samt badar i den hjärtformade Poolen på Hotellet mest hela dagen i väntan på Eva L, som ska komma vid 15-tiden. Eva , som borde vara en smula trött efter att ha tillbringat natten på Arlandas liggovänliga bänkar, såg förvånansvärt pigg ut. Ett par timmar senare dyker så Zanet upp med en äkta skånsk Spettekaka i present till Arne. Därtill en burk sill. Vi har sedan hela kvällen "The Kalimera South Cross Meeting"-fest på altanen.

Fullmånen lyser över oss alla i den ljumma Grekiska natten. Julias formidabla Mezes var förödande goda.

Tisdag 28 Maj. Har Hotellet kommit att bli en Skandinavisk koloni?? Tja, frågan har sitt berättigande eftersom det vid vårt besök denna gång enbart fanns skandinaviska gäster inhysta. Kalimera har en enorm genomslagskraft via nätet. Alla vi talade med hade funnit Hotellet via Kalimera. Det är Dalmasar, Skåningar, Boråsare och Östgötar plus vi tre från Umeå. Eva far upp till Thira för att även denna dag träffa Zanet, som ju bor hos sina släktingar på ön. Vi själva grunnar på om vi ska ta den avslutande färjeturen till Kreta Onsdag eller Torsdag. Det lutar åt Onsdag eftersom vi visa av erfarenhet numera gärna vill vara på plats i god tid där flyget lyfter hemåt. Vi har ju också att åka buss från Heraklion till Chania, en tur som tar cirka 3 timmar. Vi tar promenaden ner till Perissastranden. Ganska många turister nu. Ganska så varmt idag. Det märker vi när vi så promenerar tillbaka till Pervoliosstranden strax nedanför Honeymoon Hotel. En svag havsbris svalkar dock. Åter till Hotellet med beslutet att vi far till Kreta Onsdag kväll. Även från detta lilla Hotell är utsikten betagande. Från Poolen blickar vi ut över nejden. Till vänster har vi ängen där hästen och mulan betar. Rakt fram havet på några hundra meters avstånd och på avstånd ser vi Anafis höga berg. Den lilla poolen med sitt klarblåa vatten inramar det hela. Långt till vänster reser sig berget där Elias tog charter till himlen.

Under eftermiddagen fixar Arne datorn på Hotellet. Ny programvara installeras samt fixas en brandvägg. På kvällen far vi tillsammans med Eva L upp till Thira för att Eva L ska få beskåda den spektakulära solnedgången från Calderan. Julia kör upp oss till stan. Efter att ha beskådat solnedgången utan applåderande Japaner tömma vi våra dyra bägare samt går för att oss vår favorittaverna finna. Tavernan ligger strax bredvid Nostos musikaffär. Den lilla butiken med det stora utbudet grekmusik. Vi inhandlar några cd och Eva L köper ett album med sina favoriter. Favoriterna glömde hon dock kvar i hemresans taxi och vi vet i skrivande stund ej om hon fick skivorna åter. Kylig afton. På vår taverna hade man laddat stora gasolbrännare vilka såg till att man kunde sitta ute under skärmtaket med behaglig värme. En taxi hem samt sen i bädden direkt.

Onsdag 29 Maj. Páris kollar under morgonen om Dolfinen verkligen kan gå idag. Det är tämligen gropig sjö. Vi får efter lunch besked att Dolfinen går till Heraklion vind och vågor till trots. Vi packar vårt nu vid hemresan tämligen tunga bagage och får av Páris och Julia skjuts ner till hamnen. Vi hinner inhandla biljetter, hälsa på öns mascot, hästen Heraklio, samt klyva en retsina på tavernan innan det är dags äntra Dolfinen. Färden till Heraklion ska ta 2,5 timmar men det blir en timme extra på grund av vågor och vind. På detta fartyg finns ingen risk för sjösjuka. Fartyget liksom kör uppe på vågorna. Autopiloten parerar alla vågdalar suveränt med hjälp av ett datorbaserat stabiliseringsprogram.

Väl framme vid Heraklion gick vi genast de få stegen upp till tavernan vid bussstationen. Tavernan med det fina utbudet och de låga priserna. Vi kunde genast konstatera att sista bussen för kvällen till Chania avgått. Arne ut att finna härbärge medan Birgitta och packningen väntade kvar. Birgitta läppjade på en pava kapsylretsina av kretensiskt märke. Billigaste retsinan vi på denna resa druckit. 1,90 € och då ingick tilltugg i form av gurka och frukt. A strax tillbaka. Hade funnit ett trivsamt Hotel med altan ut mot hamn och hav till priset 30 € . Hotellet heter ????????????? . Vi kvarstannade någon timme vid busstationen för att beskåda folkvimlet. Här finns en jättelik lekplats där barnen har omåttligt skojigt. Det verkar mest vara familjer från området snarare än resenärer som är i majoritet på denna plats. Föräldrarna åt och umgicks under det barnen lekte med varandra. Vilken trevlig bild av det grekiska umgängeslivet.

Vi avslutade kvällen med altansittning på vårt Hotel. Mycket vacker vy. Man såg hela hamnområdet, alla upplysta färjorna samt myllret av flanörer i sena kvällen. Den jättelika hamnpiren med sin fasadbelysning omgärdade det hela. Vi kunde också till vår glädje konstatera att man inlett det mödosamma renoveringsarbetet på de gamla förfallna husskeletten just invid hamnområdet. Husen har stått där så länge vi kan minnas till synes helt övergivna. Måhända EU-medel för kulturskatter anlänt??

Torsdag 30 Maj. Vi tar morgonbussen de 15 milen till Chania . Färden tar innemot tre timmar med stopp längs vägen. Pris 10 €.

I Rethymnon hinner man dock av för snabbrast på tre minuter. Väl framme i Chania när vi planer på att resa vidare ut till Agia Marina för att övernatta på det förträffliga Pension Nikos. Vi släpper dock denna plan till förmån för boende i Chania. Arne hittar snabbt ett ljuvligt litet ställe just nära busstationen. Inne på en gård finns ett litet Hotel som för 23 € tar oss som gäster. En besynnerlig plats. Mitt i det centrala Chania har vi frid och ro. Intet hörs från biltrafiken. I husen runt innegården bor vanliga grekfamiljer. De sitta på sina altaner och trivas liksom vi.

Fredag 31 Maj. Vi sitter långfrukost på vår fina altan. Summerar vår månadslånga resa. Nöjda? Ja och mer därtill. Vi har icke sett röken av några jordskalv, ej haft färjestrejk eller taxidito. Har man dessutom varit ute på öarna i en månad, då förmår man ej saknad känna inför hemresan. Ej heller vemod. Det känns precis rätt att nu fara hem till den väntande sommaren. Lägg därtill att vi ju icke har mer än drygt tre månader till nästa resa Greklandsresa. Den 20 September bär det ånyo iväg. Då ska vi under några veckor och med Samos som bas utforska nya spännande öar. Träffa nya intressanta människor, sitta nya Tavernor.

Tar taxi ut till flygplatsen. Priset enligt listan 10 €. Vårt plan visar sig vara en timme försenat, men den Grekiska informationen är just "Grekisk" i ordets vidaste bemärkelse, det vill säga till noll och intet. Displayerna visar de tider då planen ska komma och avgå, ej när de i verkligheten gör det. Vi brukar direkt efter incheckning av bagaget gå direkt ut och bonussola in i det sista, hellre än att sitta och hänga i de röriga gaterna en trappa upp. Billund gate 4. Visst, men när alla som ska just dit satt sig i den gaten, då komma kontraorder. Gate 3 i stället. Och de som sitter i gate 3 och ska till Arlanda, de får byta till gate 1….. Fast det är ett sant gratisnöje att på plats beskåda de lämmeltåg som ska byta gate. Omsider, och utan gatebyte får vi så gå ombord på Novairs flight till Umeå. Vi sitta som vanligt på "fattiga raden" dvs allra längst bak eftersom vi inte bokat mat på planet.

Väl hemma vid huset på Mårdvägen möts vi av en halvmeter hög gräsmatta, rabarberna innemot 2 meter höga samt lysa det gult av alla maskrosorna. På köksgolvet ligga i tvenne höga staplar våra två Västerbottniska morgontidningar sida vid sida med en halv kubikmeter post. Hem, ljuva hem. Nu ut till stugan på skäret för att skruva av fönsterluckorna samt montera dit vattenmätaren.

Umeå i Juli 2002

Arne och Birgitta

arne@kalimera.nu

birgitta.backstrom@telia.com