Öluffning i Grekland
25 Sept - 9 oktober 1999

English edition

Måndag 27 September.

Som sagt, inte många turister på öarna. Vi åt middag vid hamnen i går kväll. Dagens rätt Stifado.Till stor lycka för Arne som älskar Stifado. En formidabel kryddstyrka fick nästan Arne att slå frivolter.Kryddningen hade inslag av enbär eller något åt det hållet.Fast enbär lär väl ej växa i Grekland??. De gäster som försökte beställa annan mat ur menyn kom snabbt att inse att det var Stifado som gällde denna afton.Och vadå?? Vi var ju så få matgäster att en rätt torde räcka. Slutsats; Strunta i menyn så här sent på säsongen, fråga i stället vad de rekommenderar så sparas tid. Slutresultatet blir ändå det samma. Icke ens Moussaka hade de.

Söndagens friska vindar hade nu övergått i stiltje. Vi hade en skön förmiddag på solaltanen och tog sedan promenaden till Hamnen för den obligatoriska ölsittningen på vårt stamställe. Vi fick rappning av skoteruthyraren vi träffat under gårdagskvällen. Han var besviken på att vi inte hyrde någon skoter. Priset så här års är bra. 2000GDR per dygn eller 6000GDR för en vecka. Hundratals skotrar stod i snörräta rader utanför hyrföretagen.Hyrmannen muttrade något om att om vi inte hyrde så kunde det bli konkurs framöver.

Ner till havet nu. Minst 25 grader i vattnet, men ytterst få turister. Från strax nedanför väderkvarnen där stranden börjar och fram till badrestaurangen en kilometer längre bort kunde vi endast räkna in ett tiotal personer. Badrestaurangen var fortfarande öppen, något den ej var i Maj. Dock lät ägaren meddela att man nog skulle vintra upp denna veckan. Han hade i minnet att vi varit där i Maj. Sommarsäsongen hade förflutit bra med rekordomsättning och massor av turister, företrädesvis Svenskar och Norrmän.

Arne bytte som vanligt från våta till torra badbyxor innanför bardisken. En ful ovana. Att han har 1 ½ meter långa ben och att hela häcken syns ovanför bardisken bekymrar denne man föga.

Tisdag 28 September

Ingen cykladvind idag heller. Från frisk vind i söndags har nu vinden helt försvunnit från Antiparos och det kan nästan bli besvärande varmt i solen . Arne pressar dock i solen utan solglasögon för att försöka få bort de vita tvättbjörnsringar han fått runt ögonen. 4 timmar per dag i solen är hans dos. Vi bestämmer oss för att lägga till ytterligare ett dygn på Antiparos .Det blev dock ingen "Vasstur" denna gång. Vassturen är en promenad till campingplatsen bakom byn.Ett mycket märkligt område med 8-10 meter hög vass på torra land. Husets hund följer oss till stranden och på promenader.

PÅ väg hem under eftermiddagen blir vi åter föremål för skoteruthyrarens kommentarer. Via vår kortvågsradio och Radio Swedens utlandssändningar hör vi på nyheterna att Postens koncernstyrelse nu beslutat säga upp samarbetsavtalet med Nordbanken samt att avveckla de finansiella tjänsterna på sikt.. Detta påverkar oss som Postanställda i hög grad.

Onsdag 29 September.

Avresedag från Antiparos. Trots vår ringa packning (En ryggsäck totalt på 8 kilos vikt) har ingen lust att börja packa.Vi jäser på altanen hela förmiddagen.Emellertid går det på 3 minuter att packa när vi väl tar oss tid.På vägen till hamnen stannade vi till på Corner Cafe och lämnade igen de läckra ölglas vi alltid lånar där vid vår ankomst till ön. Att pimpla öl i grekiska duralexglas ser vi som ett mörker och undviker.

Badbåten till Paros 12.00 inalles 6 passagerare. Gott om utrymme. Hela överdäcket för oss själva.Från Paros 13.00 med färjan till Naxos.(2600GDR) Kaotiskt vid ankomsten till Naxos med rumsraggare som försökte snärja Arne och hans ryggsäck. Jag var mera intresserad av hamncaféet och det traditionella glaset med Kitron, öns citronlikör. Arne försökte skaka av sig rumsraggarna, han hade 7-8 st runt sig.

Han meddelade med hög röst att vi ej skulle bo i Naxos stad utan åt Agia-Prokopios till. Ur askan i elden. Resultatet blev bara att han fick lika många nya raggare runt sig. Arne kom sålunda till mitt Kitronbord omgiven av hölgljudda raggare. Alltnog vi fastnade för en kille med risig minibuss och fina bilder på ett hotell i Agia prokopios.Vi kom överens med raggaren att återkomma en timme och 2 glas Kitron senare. Så blev det. Nu iväg med den risiga bilen och oss två som passagerare. Mitt i Naxos stad lossnade ljuddämparen med ett brak. Föraren stannade och svepte in den heta ljuddämparen i en filt samt hivade in innehåll och osande filt i vårt passagerarutrymme. Bullrig men minnesvärd resa i hög hastighet till hotellet. Men vilket ställe. Beläget bara 3 minuters gångväg från stranden. Cirka 20 rum varav ett antal 2-rumslägenheter. Alla av typ Studio med köksavdelning o kyl. Hotellet relativt nybyggt och fräscht. Rumsraggaren/föraren visade sig vara son till hotellets ägare, en kvinna med pondus o viss rondör. Killen var datafreak och hade snickrat ihop en liten hemsida för hotellet. Adress på nätet till webbhotellet är www.naxosnet.com/

Sen bara att klicka upp hotellet. Fin swimmingpool upptar hela gårdsplanen och fina palmer inramar det hela. Rent snyggt o prydligt. Prisläget i för o eftersäsong 5-6000GDR per natt för dubbelrum , 8-9000GDR för 2-rumsalternativet. Alla rum har balkong. Rummen på nedre botten har alla altan direkt ut mot poolen. Man kan nästan hoppa i poolen direkt från altanen. Bilder på hotellet exteriört och interiört finns på hemsidan. En finess är att man får 10-15% rabatt om man bokar direkt via nätet.

Till Arnes stora glädje fanns en kattfamilj med fyra kattungar och luggsliten mor. Arne inhandlade var dag burkar med tonfisk och sardiner till sina vänner. Bespisning på altanen var morgon o kväll.Kvinnan i det lokala Market förfasade sig över att det inhandlades dyr burkmat till kattor…

Var kväll en promenad till vår lokala favoritrestaurang vid Agia Anna, en promenad på 20 minuter. Stället heter Gorgona och ägs av en härlig grekfamilj vid namn Kapris. Man har även uthyrning av rum men vi har aldrig testat deras utbud. Maten och den familjära atmosfären är dock oslagbar. Maten väljer man vid en disk samtidigt som man erhåller ett glas gratisvin av typ husets. Plåtkaraffer fyller man själv vid tunna i lokalen.

Sedvanlig förmiddagspromenad till vårt favoritbad på Agia Anna. Längst bort i bukten finns badklippor med fin sandbotten nedanför. Här håller vi alltid till var dag.Fortsätter man vidare över kullen finns nakenbad på andra sidan, men det är inget för oss enär vi inte är så mycket för det publika inslaget. På aftonen buss in till Naxos stad för att äta på den fina italienska restaurangen vid hamnen. Solnedgången över Naxos hör till bilden av en lyckad kväll. Romerska bågen i kvällssol är en höjdare.

Fredag 1 oktober.

Upp tidigt för att återigen ta rundturen till Apollon. Nyhet på denna resa var ett studiebesök på Kitron-Destilleriet och provsmakning av alla styrkor.Priset för rundturen är 5000GDR/person och väl värda pengarna. För den som avskyr serpentinvägar och höjder är det dock tveksamt att resa. Heldag 09-18.00 med bad och lunchuppehåll 2 tim vid Apollon. Kvällen avslutas på restaurang i Naxos.

Lördag 2 oktober.

Kattorna kommer var morgon till altanen för att få fisk. Vi lyssnar under morgonen på "Ring så spelar vi" på kortvågsradion. Arnes tremeters kopparantenn är perfekt att hänga tvätt på. 5-personersfamiljen från Malå reste på förmiddagen vidare mot Santorini och hem till Umeå. De hade en 2-rumslägenhet med genomgångsdörr o två altaner. 9000GDR/Natt.

Iväg nu till ZAZ resebyrå för att boka färjebiljett till Amorgos. Den beryktade skorven Skopelios har legat vid kaj i Naxos hamn hela tiden med roderhaveri och är obrukbar som farkost. Även utan roderhaveri synes detta fartyg olämpligt som färdmedel. Vi får i stället boka vår resa med The Dolphin, övärldens värsta o snabbaste monster till bärplansbåt.Vi avskyr dessa färdmedel men har inget val. Eftermiddagen vid badklipporna Agia Anna. Cykladvinden har återvänt och det tackar vi för.

Vid 15-tiden for vi så in till Naxos. Här var värmen så påtaglig att vi snabbt tog oss in i gränderna för att finna en svalkande öl, men det var lögn i helvete att hitta ett ställe som var öppet under siestan. Alltså till hamnen och en dyr öl.

Hem till hotellet igen och på aftonen den vanliga promenaden till lokala restaurangen vid Agia Anna. Lugn och stillhet,,, nja, så blev det icke denna kväll. Långbord var dukat för 225 personer, det hade varit barndop som skulle firas denna kväll. Först kom en kille och monterade upp en musikmaskin vars like jag aldrig skådat. Och så Arne som inte tål musik på högvarv. Lägg därtill stimmiga och stökiga greker lagom i gasen.

Vi avslutade snabbt vår måltid men lyckades ej få betala enär all personal inklusive ägarfamiljen var upptagna med festen. Vi avvek men lämnade betalt för maten dagen därpå i stället. Inga problem, madamen hade förutsatt att vi skulle komma åter och hade sparat notan .Hon beklagade att festen urartat med glaskrossning mm framåt småtimmarna.

Söndag 3 oktober

Kollade färjetider i Naxos. Ingen förbindelse med Amorgos förrän måndag 4/10. Vi bokar in biljetter på Dolfinen.Detta vidunder med 2 st rea-turbopropmotorer om vardera 16.000 HP effekt. Samma motorer som satt i charterkärrorna DC-6B på sextiotalet.55 knop gör detta rödgula monster.

Snabbt åter till badklipporna efter biljettbokningen.Kvällen vid Poolen på Hotellet där vi bodde.

Måndag 4 oktober.

Vi packade tidigt och lämnade sen vår ryggsäck kvar vid hotellet för senare avhämtning. Madamen och sonen som ägde hotellet lovprisade vårt löfte om att göra god reklam för deras hotell o webbplats.Men som sagt, hotellet är en pärla i alla avseenden.

Iväg till badklipporna för en sista härlig baddag på Naxos stränder. Åter hotellet sent på eftermiddagen för att hämta ryggsäcken. Till Naxos stad nu för inköp av en helflaska Kitron gul, den starkaste sorten. Avnjutes jul o nyår .

Just det ja, ett litet tips. Längst ut på hamnplatsen finns ett litet fik. Man går alltså förbi "boskapsbåsen" eller vänthallen om vill kalla den så, och där ute finns fiket. Ett ypperlig ställe, dels prisvärt, öl, raki,eller ouzo kostar bara 300GDR även i säsongen och det allra bästa, här har hamnpolisen, han i vita kläder, pistol o visselpipa sin lilla kur.Man vet precis när ens båt är på ingång, ty då kommer hamnpolisen 15 min innan. Därtill finns invid kuren en liten grind. När omsider man öppnar för resenärerna vid boskapsbåsen, då går vi lugnt o stilla ut genom grinden och kommer alltså allra först ombord. En varning dock, vid färjeförseningar synes priserna stiga märkbart på hamnfiket.

En timme försenad anländer den dånande Dolphinen. Avresa 18.00 till Amorgos dit vi anländer 50 minuter senare efter en skakig o bullrig resa. Ett plus är dock rökavdelningen längst bak högst upp för oss inbitna rökare.

Vi anländer till Amorgos i solnedgången. Har aldrig varit här förr. En bedårande syn. Vi blir genast helfrälste i denna ö och Katapola som denna by heter.Icke många turister kliver av på ön, de flesta ska vidare till Santorini en timmes färd från Amorgos med vidundret.

Rumsraggare vid kajen men vi går vidare till höger och direkt till Eleni´s rooms. Ett mycket läckert ställe som vi fått rekommenderat av flera på grekwebben.Utsökt rum högt upp efter 52 trappsteg. Vänlig värdinna som visade sig vara Eleni själv. Hennes son med flickvän sköter uppenbarligen hela ruljansen vid pensionatet. 6000GDR/natt är bra pris med den fina standarden och den gudomliga utsikten både över hela byn, hamninloppet samt bergen. Väl vart varje GDR.Byn är väldigt liten och sträcker sig runt hamnen o badvikarna. Alla känner alla och efter 2 dagar känner de även turisterna personligen, vet var man bor etc.Arne kom genast att bli god vän med den äldre greken i market-butiken.De satte sig genast ned och delade en retsina och skivade salamikorv samt dryftade Cypern-frågan . De flesta matställena hade redan stängt för säsongen med 4 st var öppna tur nog. Turister var som sagt bristvara så på kvällen satt 7-8 st per krog ungefär. Menyn var bara att glömma. Man frågade vad de rekommenderade och tog detta.Skulle någon prompt ändå ha någon annat än dagens rätt, då for kyparen ut på byn med skoter för att fixa beställningen. Arne hade tur och fick sin Stifado var kväll. En incident inträffade dock redan första kvällen när kyparens minderåriga barn började kasta stenar på hundar som höll till runt borden. Arne ,som stor djurvän ,repade humör och tog tag i barnen samt fick fram föräldrarna. Sedan frågade han om inte Grekerna var stolta över att vara medborgare i EU. Svaret var jakande. Nå men er premiärminister har faktiskt skrivit under Amsterdamfördraget där bl annat förbud råder mot att plåga djur. Efter förtäckt hot om kontakt med div ministerier i Athen etc backade dock alla greker och lovade att all stenkastning genast skulle upphöra. Nöjd Arne och sur kypare träffades ändå var kväll på restaurangen. Stifado är ändå Stifado. Själv hade jag tur och fick en gudomligt god tomat- och bönsoppa, mat jag älskar.Soppa är annars en bristvara i lågsäsong på öarna.

Tisdag 5 oktober

Varje morgon bjuder ett otroligt sceneri från altanen. Fiskargubbar puttrar ut och drar långrev, fiskebåtar kommer åter efter nattens fiske och en svag vind råder.Vad mera kan man begära? Kaffe som Arne bryggt möjligen, och det finns färdigt sedan länge.Solen som sakta arbetar sig upp över de branta bergen och får hela bukten att glimra som guld.Rummet har en mini-gasolspis som fungerar bra och dessutom finns teskedar till kaffekopparna. En sällsynt lyx i Grekland.Notera att det ibland uppkommer dålig lukt på toaletten i Grekland. Det här är ett problem som vi turister själva skapar genom att öppna toalettfönstret. Då uppkommer baksug och vattenlåset vid duschen upphör att fungera. Alltså håll fönstret till toan och dörren dito stängd så blir det inga problem.

Att utforska byn är snabbt gjort. Alla hälsar vänligt och ett stoiskt lugn råder här på ön, i alla fall nu i eftersäsong.Skoteruthyraren är less och blickar dystert ut över ett hundratal fordon i snörrät rad. Vi orsakar dock denna dag en smärre skärmytsling emellan två konkurrerande restauranger i bortre delen av byn. Jag beställer ouzo och

Arne ett glas av ortens röda hemkörda likör med is. Av misstag sätter vi oss på grannrestaurangens stolar eftersom det är sol där. Efter en palaver av högljudd natur, och där troligen saker kallas vid sina rätta namn, kan problemet redas ut och vi stödköper för husfridens skull varsin öl av stolarnas rättmätige ägare. Tänk vad vi turister kan ställa till med.

På vägen hem till Elenis place såg vi verkligen vad en siesta kan innebära. Ej en levande människa inom synhåll, allt stängt, till och med vågorna verkade ha siesta.Efter ett skönt bad på stranden nedanför Eleni´s tog även vi siesta.

Ingen skymt av Skopelius. Enligt hamnpersonalen synes reparationen dra ut på tiden.Men vad spelar det för roll för oss?? Vi har ju redan bokat in oss på Dolphinen fredag kväll 18.00 för färden tillbaka till,Santorini och lördagens hemresa med flyget.

Onsdag 6 oktober

Arne jagar upp mig strax efter 06.00 för i dag ska vi i tidig morgon ta en promenad längs kuststigen ut till udden där statyn av fiskarhustrun finns. Arne vill fota i morgonljus. Vid tiotiden for vi sen med bussen till den berömda stranden vid Agia Anna. En hisnande färd upp över berget och via Chora ner till stranden på andra sidan.Gammal Scania-buss från 60-talet.Ständiga hårnålskurvor och trånga passager men vidunderligt vackert.Chauffören rökte oupphörligt och konverserade passagerarna. Stranden ja, en flopp. Bussen stannade vid en liten vändplan cirka 100 meter ovanför stranden. En smal stig ledde ned till en klippig och karg strand. Endast 3 personar klev av bussen. Vi två och så en tant som genast tog stigen ned. Vi stannade vid stupet och fotade det hängande klostret nedifrån.Ett säreget byggnadsverk med en lika säregen historia.Vinden har nu friska i efter att det sedan vi anlände hit varit nästan vindstilla.Återfärden med bussen var ruskig. Jag höll mig krampaktigt i handtaget på sätet framför så knogarna vitnade. Arne trodde att han skulle tvingas såga loss handtaget och köpa detsamma av chauffören vid ankomsten till Katapola, men det ordnade sig till slut ändå.

På kvällen fann vi en restaurang vi tidigare missat, men det var inget bra ställe. Språkförbistring mm gjorde att vi endast fick en förrätt och fel varmrätt, men strunt samma.

Torsdag 7 oktober

Min namnsdag.Vid pass 09.45 tar vi bussen mot Egali och Potamos. Det går bara en buss dit på förmiddagen, och samma buss far sedan åter från Egali till Katapola vid 17-tiden. Det är lågsäsong värd namnet nu.Jag börjar så smått vänja mig vid serpentinvägar. Denna buss saknar handtag så jag få förlita mig till Arnes ben att hålla i i stället. Egali låg i en liten bukt. Vi hade inte föreställt oss att den skulle vara så liten. Ungefär som Katapola men med större hamnanläggning och några grannbyar på bergen ovanför.Vi inledde med en god öl på serveringen. Gott om tid eftersom vi hade 7 timmar på oss i området innan bussen skulle gå åter. Kunde under dagen konstatera att detta inta bara var åsnornas stad, utan även kattornas. Gravida kattor, vilda kattor, kattungar i parti o minut och i alla färger.

Mitt förslag att vi skulle ta promenaden upp till Potamos vann gillande men jag fick dyrt betala för detta .Inte i pengar, men i blod svett och tårar. Hade jag vetat bättre skulle vi gått till klostret i stället dit det ju bara skulle vara 244 trappsteg.

Till Potamos var det först en brant uppförsbacke belagd med ojämna stenar, därefter vidtog 415 åsnetrappsteg innan vi kallnade och vände knappt halvvägs.Lite makabert var det att beskåda en kvinna i 30-årsåldern som hyrt en åsna med förare. Hon satt elegant damsadel på en gnisslande åsna och med en äldre kvinna gående bredvid.

Stundtals skäms man för att vara turist. Att hon(Turisten) bara hade mage. Åsnan drevs framåt genom att föraren slog med en träbit mot det arma djurets bakben. Hur kan man underkasta sig något sådant?.

På nedvägen fick Arnes fina systemkamera värmeslag och slutade temporärt fungera.Vi missade ett antal fina bilder på detta. Tur nog kom kameran åter igång när vi efter nedfärden satt i skuggan och pustade ut.

Vi tillbringade resten av tiden med att behagligt vila vid den fina stranden i Egali.Fin sand, lagom djupt och inget nate på botten.

Ett större lastfartyg bjöd vid sin ankomst till hamnen på gratis underhållning i form av diverse kuriosa inslag vid förtöjning och lossning. Macedonia 2, lägg namnet på minnet.Lasten då,,, av alla omöjliga slag var det tegel man lossade. Har dom inte tillräckligt med sten på denna ö??

Hemresan till Katapola var en upplevelse. Som att fara längs norska fjordar. Bedövande vackert med karga berg på ena sidan vägen och havet på andra. Jag har nu vant mig vid bråddjupen och var ej rädd alls på hemresan. Vindstilla på kvällen i Katapola.

Fredag 8 Oktober

Direkt Arne öppnade altandörren på morgonen hörde jag att det blåste våldsamt ute. Vågornas dån mot stranden var bedövande. Icke ett fartyg ute.Amorgos kallas ju den blåsiga ön, men det hade vi ej märkt sedan vi anlände. Nu förstod vi. Eleni´s son kom och hälsade på. Han bad mig genast ta kontakt med färjeagenturen i byn. Dolphinen kan ju inte gå i hårt väder.Mycket riktigt, stor handtextad skylt utanför agenturen meddelade att The Dolphin är inställd. Muntert, och vi som ska flyga hem från Santorini lördag vid lunchtid. Jag fick genast ont i magen av oro medan Arne bara garvade. Till saken hör att Dolfinen bara går till Amorgos tisdagar o fredagar för vidare färd till Santorini. Emellertid råkade det gå en reguljärfärja från Amorgos till Naxos via Konfonissia-Schinossia-Iraklia fredag 14.00. En makalös gåva från gudarna. Vi bokade genast om och packade för att resa till Santorini via Naxos. Fiskegubbarna hade dragit upp sina båtar på land och lyxsegelbåtarna från Holland gjorde extra förtöjningar och så. I hamnen hade de restauranger som var öppna riggat upp plastskynken till skydd för vinden. Vi missade årets bild på grund av nedpackad kamera. En kolsvart katt reste sig på bakbenen och syntes ivrigt beskåda dagens meny på restaurangens griffeltavla. Under tiden Arne grävde fram kameran hann dock katten försvinna. Dock fick vi en annan bra bild i stället. En gul katt hoppade upp på ryggsäcken och lade sig skönt tillrätta som för att fara med oss hem till Sverige.

Resan ut från Amorgos var vacker. Vi satt i lä på akterdäcket och kunde i timmar se Katapola krympa i fjärran. Anlände Naxos 20.00 och fördrev tiden i väntan på färjan till Santorini på hamnfiket längst ut på piren.

Färden Amorgos-Santorini som skulle ha tagit 50 minuter enligt färdplanen vår, kom i stället via omvägen över Naxos och reguljärfärja ta 14, 5 timmar. Vi anlände till Santorini 03.00 natten till lördag.

Lördag 9 oktober

Vid ankomsten tog vi första bästa rgggaranbud och blev skjutsade till ett taffligt hotell i vars källarplan vi fick ett lika taffligt men billigt rum. En söndergökad säng fanns i rummet förutom två hela dito.Väckte viss munterhet mitt i natten. God sömn .

Arne slogs dock mot myggen hela natten och hans kudde såg ut som ett slagfält med röda blodfläckr överallt. Efter ompackning gick vi upp till tavernan vid torget i Thira. Här serverades i Maj månad billig öl i stora glas. Nu serverades dyr öl i små glas.

Arne lockade till goda skratt bland öns församlade taxiförare när han frågade om priset för en taxi till Airport. Den förste chauffören ville ha 6500 GDR för resan , vilket föranledde Arne påpeka att han inte skulle åka taxi till Athens flygplats utan till den på Santorini. Vi fick en taxi för 3000GDR, även detta dyrt, men är man turist så är man.

I solen utanför Airport Santorini tog vi farväl av Grekland för detta år.Ingen trängsel vid incheckningen. Endast 2 charterplan denna eftermiddag. Ett till Göteborg och så vårt till Arlanda.Den kaos som så många har beskrivit såg vi inget av på flygplatsen och dessutom gick planet på tidtabell. Vari finns de problem som alla beskrivit??

På planet hem går tankarna till vilka öar vi ska besöka nästa år.Visst vill vi tillbaka till samma öar som vi besökte i våras och nu, men Iraklia verkar spännande liksom Milos. Vi får nog utöka till fyra plus 2 veckor nästa år i stället för 3 plus 2 som 1999.

Summering

Vad kostade det hela för oss båda. Ja, denna tvåveckors sejour hamnade på en allt i ett-slutsumma på 16.000SEK allt inräknat.

8.000:- kostade resa och logi och då kostade resan 5000:- och login 3.000:-

Beträffande boendet valde vi ju själva standard hela tiden och det var hög standard genomgående undantagandes rummet på Santorini sista natten, då vi ju även betalade för hytt på färjan.

Övriga 8.000:- spenderade vi på mat, färjebiljetter, lokala bussar o taxi samt utflyktsbussen heldag på Naxos 5000GDR/person. Här ingår även varor vi köpt med för att ha hemma som likör, lokala ostar amorgos-likör och lite annat smått o gott.

Vi räknar med att varje ytterligare semestervecka på plats kostar cirka 4000:- och då har vi räknat in merkostnaden för flygstolar som ju blir dyrare ju längre tid man ska vara borta. Till saken hör också att vi båda är i 50-årsåldern och att vi aldrig letar efter den billigaste tavernan och ej heller själva lagar mat annat än frukosten. Vi köper heller ej med oss lunchen till stranden utan äter även lunch ute.Vi hyr mera sällan Skoter eller bil. Vi gillar att trängas i lokala bussar tillsammans med lokalbefolkningen.Ett tips bara: Det som gäller i lågsäsong är chaufförens uppgift om när bussen går, ej den lokala tidtabellen som finns vid förarplatsen.

Tips: Försök alltid få vettiga tider för ankomst till den grekiska flygplatsen. Vi åker oftast flygstolar till Chania-Kreta eller Santorini. Athen är för oss en dyr nödlösning.

Se gärna till att ni är nära flygplatsen ett par dagar före hemresan. (Amorgossyndromet).Ta med småförpackningar av salt o socker. Det som saluförs är relativt dyrt i grekland.Avslutningsvis, vi klarar galant 3 veckors öluffning med en liten ryggsäck med max 9 kilos vikt för 2 personer.Dessutom konstaterar vi vid hemkomsten att vi varje gång haft saker med som aldrig använts. Att i halvtid få smutstvätten fixad kostar bara en spottstyver i Grekland.Tvättinrättningen både hämtar och lämnar på hotellet.

Umeå i December 1999

Birgitta och Arne

Email: arnea@telia.com

birgitta.backstrom@telia.com

PS: 2000 resan i Maj redan klar . Flygstolar inhandlade 11/5-1/6 direkt Umeå-Kreta.

Pris 3100:-/per person